Belinda Olsson, du har gått vilse

Dagens Arenas tf chefredaktör Yonna Waltersson svarar Belinda Olsson om att feminismen måste tåla att granskas.

”Att göra tre timmar tv om feminism och få folk att titta, det är inte världens enklaste sak” skriver Belinda Olsson i artikeln “Feminismen måste tåla att ifrågasättas” på Aftonbladet Debatt.

Är det möjligtvis därför hon väljer att spela upp ett helt register av populistiska utrop? I tron att om någon ska bry sig, då måste man skrika högst?

För vilka är de feminister som “reducerar alla män till en vit kränkt grupp i ett samhälle där klassklyftorna ökar”? Mig veterligen existerar de inte.

Att kritisera våldtäktsdomar som underkänner kvinnornas röst, att ifrågasätta att kvinnor ska få ta emot hatmejl för att de skriver om jämställdhet, att tycka att föräldraförsäkring ska delas lika innebär nämligen inte att du hatar män.

Det innebär att du tycker att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, leva sina liv på samma villkor.

Belinda Olsson sveper in feminismen i en livsstilsförpackning där de som kämpar för jämställdhet har twitterkonton, yogar och separerar på pin kiv. Det är att missuppfatta feminismen å det grövsta.

För feminism är inte en livsstil. Det är en livshållning. Att vi har en diversifierad diskussion där det finns utrymme att debattera om vi vill leva i barnfrihet eller inte, för- och nackdelar med Beyoncés feminism och könsneutrala omklädningsrum är något positivt.

Till skillnad från vad Belinda Olsson tycks tro är det fullt möjligt att både kämpa för kvinnors rätt till heltid och kritisera hyllningar till äktenskapet. För att kvinnors rättigheter ska stärkas behövs både den snåriga akademiska debatten och kvällstidningskrönikor – och mycket mer. Framför allt är det inte en anledning att ifrågasätta feminismen.

Belinda Olsson skriver att hennes mamma inte har haft tid att vara feminist, för att hon haft fullt upp med att försörja sin familj. Som att det skulle vara ett argument till att feminismen gått för långt.

Jag har också en mamma som har haft fullt upp med att som ensamstående försörja två barn och slita häcken av sig på ett dåligt betalt jobb. En mormor som tog hand om fem barn, jobbade som städerska på kvällarna, samtidigt som den alkoholiserade mannen drog på utlandssemestrar. En farmor som vägrade gifta sig och skaffa barn innan hon hunnit leva loppan i Stockholm.

De om några har lärt mig vikten av feminism. En feminism som består av många olika röster, viljor och idéer. Och att en feminism som gått för långt – den existerar inte.