I väntan på den stora tågolyckan

Att slå sönder SJ i olika bolag har gett halvmesyrer på alla områden. Nya, snabbare tåg är dumdristigt när det knappt finns fungerande spår att köra på.

Det är uppenbart för alla att en stor svensk tågolycka med många dödsoffer, som en följd av eftersatt underhåll, kan inträffa när som helst.

Nyligen har vi haft urspårningar vid Södra Station och vid Huddinge. Den i Huddinge var hårsmånen från att dra in ett fullpackat passagerartåg. X 2000-förarens nödrop när hans tåg riste och skakade över den sönderrostade växeln och Trafikverket som inte vidtar åtgärder vid väldokumenterade brister är tydliga varsel om vad som kommer att hända.

Ett bra sätt att förbereda sig för det oundvikliga är att ta reda på vilka misstag andra länder gjort när det gäller järnvägarna.

1993 beslutade den konservativa regeringen i Storbritannien att skrota järnvägsmonopolet. British Rail styckades upp i ett 20-tal privata bolag för trafik, underhåll, fastigheter med mera.

Börsnoteringen som skulle ge pengar för modernisering, gav framför allt aktieägarna rejäla avkastningar. Och de nya, dynamiska direktörer som drog in i detta gamla murkna monopol krävde höga ersättningar för egen del. Det var nu termen ”the fat cats” myntades – de som slickar i sig all grädden.

Samordningen bolagen emellan funkade inte. Underhållsarbetare blev påkörda och dog och på fyra år dödades sammanlagt 41 resenärer. I bland var det ålderdomliga säkerhetssystem som borde bytts ut, men ofta bristande underhåll.

Avgörande var Hatfieldolyckan i oktober 2000, då fyra passagerare dödades och många skadades. Olyckan berodde på en trasig räls, som var väl känd men som ingen gjort något åt.

Railtrack, det privata bolaget för underhållet av rälsen, hade förnekat att det fanns några problem alls. Eftersom avkastning på börsen är svår att förena med säkerhet återförstatligades det brittiska underhållsbolaget, medan resten av järnvägsbolaget förblev privat.

Reträtten på Nya Zeeland några år senare blev betydligt större. Där nationaliserades hela det privatiserade järnvägsbolaget efter olyckor och sedan det visat sig att bolaget enbart gjorde minsta möjliga åt spåren för att hålla tågen rullade.

I väntan på den stora olyckan i Sverige kom i veckan beskedet från Trafikverket att de gör en stor kartläggning av hur de tappat greppet över hur spåren ser ut. Generaldirektören Gunnar Malm utesluter inte att återförstatliga underhållet, som i dag ligger på privata entreprenörer.

Men det stora greppet, att åter driva järnvägen i statlig regi i ett samlat bolag, får bara stöd av Miljöpartiet, medan Socialdemokraterna mumlar (vad annars?) och Moderaterna är helt emot.

Man kan säga att Sverige, när vi väl valt avregleringens väg och att slå sönder SJ i olika bolag, fått halvmesyrer på alla områden.

Detta bekräftas av nyheten i torsdags om SJ:s satsning på att rusta upp de tjugo år gamla X 2000-tågen. Nya, snabbare tåg, som är moderna också 2040 vore ju dumdristigt när det knappt finns fungerande spår att köra på.