Den förre Centerpartiledaren Maud Olofsson ger i dagarna ut sina memoarer om “resan till maktens centrum”. Jag har själv inte läst “Jag är den jag är”, som boken heter, men i bokförlagets beskrivning av den låter det närapå som att det handlar om ett feministiskt manifest.Olofsson berättar om sin resa från norrländska Högbyn till att bli Centerledare, “alliansens moder” och näringsminister i en borgerlig regering.
Det är inte svårt att föreställa sig de fördomar Maud Olofsson mött i maktens toppskikt på grund av hennes bakgrund, dialekt – och bara genom att vara kvinna. När hon i P1 Morgon på måndagen fick frågan hur maktbalansen ska jämnas ut var svaret att kvinnor måste ta för sig mer. Den som hade hoppats på en strukturell feministisk analys från en Maud Olofsson som tagit klivet ur den politiska hetluften verkar således göra det förgäves.
Men det som förhandsdiskussionen om “Jag är den jag är” främst har kommit att handla om är naturligtvis Maud Olofssons beskrivningar av striderna inom alliansen. Framför allt dem mellan henne och Folkpartiets Jan Björklund. ”Äntligen ledig. Behöver det. Bråkar med Folkpartiet och Jan Björklund hela tiden”, skriver hon vid ett tillfälle, enligt Dagens Nyheter som fått läsa boken.
Den värsta striden gällde energiuppgörelsen 2010, där en Maud Olofsson med tårar i rösten förklarade på presskonferensen hur hon gått med på att förnya reaktorerna i kärnkraftverken för “mina barn och barnbarns skull”.
Kärnkraftsmotståndet har sedan 1970-talet varit en av de bärande stommarna i Centerpartiet, och frågan är om partiet någonsin riktigt hämtat sig efter Maud Olofssons eftergift i energifrågan för att hålla samman alliansregeringen.
I söndags presenterade Svenska Dagbladet Sifos senaste väljarundersökning som visar att både Centerpartiet och Kristdemokraterna hamnar under riksdagsspärren. Sammanlagt får allianspartierna enbart 38,9 procent tillsammans, och skulle resultatet stå sig på valdagen är alliansen inte längre något regeringsalternativ.
Mycket har hänt sedan Maud Olofsson bjöd in Fredrik Reinfeldt, Lars Leijonborg och Göran Hägglund hem till sig i Högfors. Med Maud Olofsson fick Centerpartiet ingå i den borgerliga regering som haft störst livslängd hittills i svensk politisk historia. Men priset har varit högt, för alla inblandade utom Moderaterna. Allianssamarbetet ser i dag ut att kosta Centerpartiet en fortsatt plats i riksdagen efter den 14 september.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
