Likt Tony Blair kan Göran Persson konsten att säga ungefär vad som helst och få det att låta som en självklar sanning. På Naturskyddsföreningens klimatdag i fredags levererade vår tidigare statsminister ett gäng klockrena oneliners. Att miljöförstöring är en cancer som sprider sig i atmosfären. Att alla utsläppsminskningsmål som satts upp har varit våldsamt oambitiösa. Ett rungande ja till global koldioxidskatt.
Göran Persson har självklart rätt i allt detta. Samtidigt finns en baksida med vissa av de sanningar han levererar. Bilens miljöpåverkan löser sig genom bränsleutveckling, säger Persson och slår därmed fast att vi inte behöver minska bilåkandet. Kinesiska och indiska drömmar om äga en bil kommer att lösas med ny teknik, för ”att använda vår miljöförstörande går ju inte”. Göran Persson lovar en värld där vi inte behöver göra avkall. Där vi kan fortsätta ta bilen till jobbet och äta kött till lunch och middag. Vi kan luta oss tillbaka och lita på att teknikutvecklingen löser alla våra problem.
Men de bekväma sanningarna är inte alltid de bästa. I en debattartikel i Svenska Dagbladet i dag belyser Anders Wijkman och Johan Rockström baksidan med Göran Perssons resonemang:
”Vi har byggt en ekonomisk modell där förutsättningen är att resurserna alltid skall finnas där. Alltför länge har vi levt på myten om den eviga materiella tillväxten och föreställningen att naturens skafferi är oändligt stort. Modellen fungerade bra när både befolkningen och ekonomins omsättning var liten. I dag håller det inte längre. Naturkapitalet kommer inte att räcka”.
När Håkan Juholt i helgen utses till ny S-ledare tycks han väljas på villkoret att han ska ena en socialdemokrati redo för terapislafen. Handen hos myspappan ska vara stadig och inte darra. Många socialdemokrater kommer nervöst att bita sina naglar i väntan på att Håkan Juholt visar riktningen för partiet. Oron i partiet riskerar att lägga locket på allt som kan oroa och störa.
Pressen kommer därmed vara stor att luta sig tillbaka mot sanningar likt dem Göran Persson ställer upp – i stället för att se den svårare problematiken och söka de mer komplicerade svaren.
Göran Persson har dock helt klart rätt på en viktig punkt; marknaden kommer inte att leverera lösningen på klimatkrisen. När och om marknaden inser problemen kommer det att vara för sent. Då behövs en politik som klarar att se framtiden.
Samtidigt bör det tilläggas att Socialdemokraterna inte är ensamma om att sticka huvudet i sanden. Som Wijkman och Rockström konstaterar i dagens debattartikel: ”Den senaste valrörelsen var ett tydligt exempel. Korsiktiga plånboksfrågor dominerade diskussionen. Inte ett ord om ”peak oil”, krisen för världens ekosystem eller klimatförändringen”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
