En gång i tiden spelade bankerna en viktig samhällelig roll. I dag badar de i miljarder de tjänat på en pervers bostadsmarknad.
Det började för några år sedan när ett stort svenskt börsföretag lade ned en fabrik, och aktiekursen steg markant. Det här var ett bolag där också de anställda ägde några aktier var, och tv:s reporter frågade därför de som nyss fått sparken om de inte var glada för att deras aktier stigit i värde.
Det ögonblicket var ett slags symbolisk vändpunkt i synen på vad som skapar mervärdet i ett företag. Det är inte längre de innovativa ingenjörerna, det är inte de framsynta investeringarna. Inte heller de yrkesskickliga arbetarna ger längre ett företag dess värde.
Om ett bolag är värt mer eller mindre avgörs av förväntningarna hos några kostymkillar på en notoriskt nervös marknad. Ju mer det blivit så, desto vanligare är företagsledningar som spelar tennis med blicken på anslagstavlan, inte på bollen.
Den gångna veckan kan som kulmen på ett par årtionden av kapitalism i gradvis förfall. De stora svenska börsbolagens kassakistor bågnar av miljarder, men de investeras nästan inte alls, trots rekordlåga räntor. För att hålla börsen på gott humör sparkas anställda och aktieägarna får rekordutdelningar.
Att detta är en gigantisk kapitalförstöring tyder de fullbokade lyxkrogarna kring Stureplan på. Vi konsumerar, men vad ska de svenska företagen producera om tio år i en allt hårdare konkurrens? Det är det ingen som vet.
En gång i tiden hade bankerna en viktig samhällelig roll: att få Sverige att fungera. I dag badar de i miljarder de tjänat på en pervers bostadsmarknad och lägger ner bankkontor på löpande band.
Nordeas vd Christian Clausen menade i veckan att han tror att alla förstår sambandet mellan ett sparprogram på 8 miljarder kronor och 15 miljarder kronor i utdelning till aktieägarna.
Han har förmodligen aldrig talat med kassörskor med utmattningssyndrom eller ursinniga pensionärer som jagar runt för att hitta ett Nordea-kontor med kontanthantering. Christian Clausen har en enda ambition, att börsen som sagt sig vara besviken på 8 miljarder kronor i vinst häromdagen, inte ska bli lika besviken nästa gång.
Aktiemarknaden påminner om Disney på julafton, där Musse Pigg och hans vänner är på semester och alla sitter i husvagnen och äter frukost utan att någon styr bilen. På samma sätt bortkopplade från den reala ekonomin kan börserna plötsligt en dag hamna i diket. Det har hänt förr.
Under januari föll de fyra största aktiemarknaderna i USA, Storbritannien och Europa i värde mer än de gjort någon månad sedan 2010. Samtidigt har vi det svenska utdelningsraseriet den gångna veckan.
Det är bilder av en kapitalism utan framtidstro, där man festar för pengarna så länge det går.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
