Utan toaletter

Vatten är källan till allt liv, brukar vi säga. Naturen kräver vatten för att fortgå, men även kulturen kräver vatten. Min hemstad Stockholm är byggd på vatten. Historiska kulturer som Romarriket, dynastierna i Nildeltat och civilisationerna i Mesopotamien har alla gemensamt att de visste att sinnrikt hantera tillgången på vatten. Nyligen besökte jag Teotihuacán, en av Mexikos största arkeologiska utgrävningar, en stad som under sin storhetstid omkring år 500 var större än Rom och vars inflytande sträckte sig ända till det som i dag är Guatemala. Mycket av livet i Teotihuacán kretsade kring dyrkandet av den befjädrade ormguden Quetzalcoatl, men inget hade varit möjligt utan stadens välutvecklade avloppssystem.

I dag markeras Världsvattendagen, en i den långa raden av mer eller mindre viktiga dagar instituerade av världens länder, genom Förenta Nationerna. Världsvattendagen tillhör de viktigare och i år är vatten och urbanisering i fokus. Som bekant lever numera över hälften av jordens befolkning i städer och av dem som flyttar till städer från landsbygd bor nio av tio i utvecklingsländer. Varje månad växer dessa städer med 5 miljoner invånare.

Städernas infrastruktur växer tyvärr inte i samma hastighet, vilket bland annat har lett till att 828 miljoner människor lever i slum. 794 miljoner stadsbor i världen har inte tillgång till toaletter eller andra sanitetsanläggningar nödvändiga för grundläggande hygien. 141 miljoner stadsbor saknar vatten att dricka. Det är en ständigt pågående mänsklig katastrof, samtidigt som det omöjliggör tillväxt och skapandet av arbetstillfällen.

I december förra året intervjuade jag den tidigare karriärdiplomaten och socialdemokratiske utrikesministern Jan Eliasson. Eliasson berättade att han numera lägger så mycket energi han kan på vattenfrågorna. Det är klokt. Sverige och Stockholm har sedan början av 1990-talet varit ett centrum för vattenfrågor, genom World Water Week, den politiskt uppfordrande sidan av det sedan länge skrotade spektaklet Vattenfestivalen. Sommarens World Water Week kommer, precis som Världsvattendagen, att fokusera på vatten och urbanisering.

Det är inte svårt att hålla med om att alla har rätt till vatten. När svenska stjärnor på den utvecklingspolitiska kartan, som Jan Eliasson eller professorn i internationell hälsa, Hans Rosling (som enligt egen utsago säger “tack” till badrumskranen varje morgon), lyfter frågan nickar vi och håller med. Men vi glömmer ofta att vatten är allt annat än opolitiskt. 70 procent av vattnet som används i världen nyttjas i jordbruk. Vatten är mat. Kvinnor i utvecklingsländer använder i vissa fall så mycket som en fjärdedel av sin vakna tid till vattenhämtning. Vatten är makt. Europeiska unionen har tidigare visat upp högst tveksam vattenpolitik gentemot utvecklingsländer. Vi har all anledning att bevaka frågorna närmre framöver.