”Politikerna jagar bara makt för maktens skull”

Samtidigt som den stora frihetsvågen bröt ut i Nordafrika dödades fyra personer under en demonstration i Albanien. Händelsen uppmärksammades knappt alls utanför Albanien. Dagens Arena har intervjuat Vjollca Mecaj, generalsekreterare för Helsingforskommittén i Albanien, om landets politiska situation.

Samtidigt som väldens ögon var riktade mot Tahrirtorget i Tunis drabbade oppositionens demonstranter samman med polisen den 21 januari utanför regeringsbyggnaden i Albaniens huvudstad Tirana. Resultatet: att fyra människor dödades och många fler skadades.
– Ingen kan förklara varför situationen ena sekunden var lugn och i nästa sekund exploderade, säger Vjollca Mecaj, generalsekreterare för Albanska Helsingforskommittén.

Men en sak är klar. Relationen är oerhört spänd mellan landets styrande parti, Albaniens demokratiska parti, som leds av Sali Berisha, och det främsta oppositionspartiet Socialisterna under ledning av Edi Rama. Demonstrationen den 21 januari var varken det första eller sista angreppet mot regeringen från den albanska oppositionen. Eller för den delen vice versa – Berisha kallade protesterna för ett kuppförsök, medan Edi Rama frankt förklarade att protesterna för att få Berishas regering på fall kommer att fortsätta.

”Politikerna respekterar inte demokratins principer”

Dagen har varit lång för Vjollca Mecaj när vi slår oss ned för en pratstund i ett avskilt rum hos människorättsorganisationen Civil Rights Defenders. Hon har under en timmas seminarium beskrivit situationen i Albanien. Med hårda ord har hon kritiserat både Sali Berisha och Edi Rama. Landets politiker tar inte ansvar säger Vjollca Mecaj:
– De politiska partierna tror inte på den rätt som du har när du lägger din röst vid ett val. De tror på sin egen makt. Inför parlamentsvalen går politikerna till mötena, de berättar om sina program, de har sina slogans. Men de stannar aldrig och diskuterar med dem som har lyssnat. Politikerna respekterar bara demokratins form, de respekterar inte demokratins principer.

Det spända läget mellan Albaniens styrande parti och oppositionen har pågått sedan det senaste parlamentsvalet 2009. Sali Berisha anklagades av oppositionen för att ha riggat valet för att bli återvald som premiärminister. Under ledning av Edi Rama inleddes en hungerstrejk. Sedan dess har det politiska läget varit helt låst, och några större reformer har inte varit möjliga att rösta igenom.

Om vi backar tillbaka till det senaste valet 2009 och det dödläge som har rått sedan dess, vad beror det på?
– Det är en fråga om kultur. Den demokratiska utvecklingen i Albanien har bara pågått i tjugo år. Genom historien har Albanien varit ockuperat, vi har inte haft demokrati eller ett kapitalistiskt system tidigare.

– Demokrati är här, säger Vjollca Mecaj och sätter fingret mot huvudet, demokrati finns i våra huvuden, vi måste förstå vad de demokratiska fundamenten handlar om. Demokrati kan inte föras in utifrån. Andra människor och grupper kan hjälpa oss att utveckla demokrati i landet. Men vi har inte en komplett uppfattning om demokrati.

Mecaj är kritisk till att den demokratiska utvecklingen inte har kommit längre under de här åren, och menar att de styrande politikerna har ett stort ansvar för att utvecklingen haltar.
– Under de senaste tjugo åren har varje politisk gruppering, både till höger och vänster, genast efter att de vunnit makten, bytt ut hela administrationen. Tjänstemännen har aldrig fått en möjlighet att lära sig sitt jobb ordentligt och producera lösningar.

– Det innebär också en väldigt dålig situation för de unga. Många lämnar Albanien för att studera utomlands. När du kommer tillbaka kan du bara få en högre position om du är medlem i ett politiskt parti. Personer utses inte utifrån kompetens, utan genom politisk övertygelse.

Hur kan ni som människorättsorganisation sätta press på politikerna i processen att skapa mer stabila institutioner?
– Vi använder oss av olika åtgärder. Men efter tjugo år har politikerna förstått hur det fungerar: att folket bara har en möjlighet, att rösta eller inte rösta.

Vjollca Mecaj lyfter fram den egna organisationen som exempel. Helsingforskommittén har drivit sju fall i konstitutionsdomstolen. Men vid det sista målet var det flera av domarna – som är tillsatta av politikerna – som vägrade att erkänna Helsingforskommittén som en legitim organisation.

– Politikerna förstår inte att om du är en makthavare, och har rätt att regera landet, då behöver du styra för hela folket. Du kan inte bara styra för den egna gruppen. Under själva valkampanjen kan man se det som en tävling för att få regera, men när du vinner regerar du för hela folket, inte bara för dina supportrar, säger hon.

Albaniens utveckling följs noggrant av EU, precis som andra länder som vill bli medlemmar i unionen. I november varje år läggs en bibba rapporter fram av EU-kommissionen där ländernas politiska och ekonomiska integrering med EU granskas i detalj. Albanien anses ha tagit viktiga steg framåt, även om landet brottas med allvarlig korruption och där en juridisk reform står och stampar utan några synliga tecken på att vara på väg framåt.

I november 2009 gick Albaniens ansökan om att få kandidatstatus vidare till granskning av EU-kommissionen. Men där tog det stopp. Bråket mellan regering och opposition innebär att EU-kommissionen inte kommer att låta ansökan gå vidare förrän en förändring till det bättre skett.
– För det albanska folket är medlemskapet i EU en dröm. Vi gillar Europa, vi är öppna för att integrera vårt land med Europa. Men det handlar inte bara om att vilja, man måste vidta åtgärder som leder i en annan inriktning och då måste vi lösa vissa problem i landet, säger Vjollca Mecaj.

Samtidigt sa du under seminariet att de europeiska institutionerna inte ser hela bilden, att de bara lyssnar till vad det styrande partiet har att säga. Kan du utveckla det?
– Jag vill verkligen inte vara för kritisk mot dessa institutioner, för jag är medveten om att integreringen i Europa är ett jobb för albanerna.

– Men samtidigt har vi en överenskommelse. Albanien är i processen av att implementera associations- och stabilitetsavtalet och EU övervakar Albanien. Det är från det perspektivet jag vill rikta min kritik. Representanterna från Europarådet och EU kommer till Albanien, de pratar med det politiska ledarskapet. Men de ser aldrig vad som producerar den sortens stat som vi har.

Vilka är de reformer som Albanien är i störst behov av?
– Vi har aldrig under de här tjugo åren haft ett program för utveckling av Albanien. Vad ska prioriteras, vad är vår kapacitet, och vad behöver vi göra? Ingen vet om Albanien ska vara ett land som satsar på jordbruk, om vi ska vara ett land som satsar på turism eller om vi ska satsa på industriell produktion. Ingen vet!

– Den politiska staten måste ha en idé, och knuffa i rätt riktning. Till exempel så har vårt grannland, Montenegro, valt att de ska bli ett attraktivt turistland. Jag har besökt Montenegro, de har satsat stora summor pengar på turism och det är framtiden för det landet. Men för Albaniens del vet vi inte, efter tjugo år har vi fortfarande inte en aning.

Den 8 maj håller Albanien lokalval. Anklagelserna mellan regering och opposition inför valet haglar redan fram och tillbaka. För både Sali Berisha och Edi Rama bär valet på nyckeln för politisk överlevnad.