“Jag har svårt att se hur regeringen ska kunna vända utvecklingen i skolan”, säger Jonas Vlachos, docent i nationalekonomi vid Stockholms universitet, till Dagens Arena.
I måndags överlämnade Leif Lewin, professor i statskunskap, sin utredning om den svenska skolan till regeringen. I ”Staten får inte abdikera” beskriver han att de dramatiskt sjunkande resultaten i den svenska skolan de senaste 15–20 åren har berott på den kommunalisering som genomfördes i början av 1990-talet. Kommunerna fick vid uppstarten inte det stöd som de hade behövt från Skolverket, och lärarna har fått lägga allt för mycket tid på administrativt arbete och för lite på lärarledd undervisning. Samtidigt har lärarnas status och löneutvecklingen dalat.
– Rapportens slutsats är inte överraskande. Den svenska decentraliseringen blev väldigt radikal, säger Jonas Vlachos, som har publicerat en rad artiklar om det svenska skolsystemet och även medverkat i en utredning om alliansregeringens skolreformer.
Leif Lewin anser att båda politiska blocken bär skuld för att skolreformen på 90-talet blev misslyckad. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet drev igenom den utan tillräckligt stöd från lärarkåren och riksdagen i övrigt, medan den borgerliga Bildt-regeringen tog bort samtliga styrmedel som dåvarande skolminister Göran Persson hade ansett var nödvändiga för att upprätthålla likvärdigheten i skolan.
– Staten abdikerade starkt från sina uppgifter. Göran Perssons idé om hur decentraliseringen skulle gå till efterlevdes inte alls. Alla styrmedel, med riktade pengar från staten till skolan och tydliga behörighetsregler för lärare och uppföljning av resultat, struntade man i, säger Jonas Vlachos.
Han anser att den svenska skolan i dag främst lider av ett styrproblem. Sedan kommunaliseringen kan staten inte längre påverka lärarnas arbetsbeskrivningar eller villkor – utan det är upp till huvudmannen, det vill säga kommunerna eller privata skolägare.
– Det viktiga med en skola är hur man identifierar ett problem, vad man gör åt det – samt vem som gör det. I Sverige rättar lärarna sina egna nationella prov och sedan har huvudmännen kunnat göra vad de vill med den informationen. Och ofta har den inte fått några konsekvenser alls, utan snarare tvärtom. Man kan konstatera att huvudmännen inte har brytt sig särskilt mycket om nedgången i resultaten.
Jonas Vlachos menar att betygen inte längre är relevanta för att jämföra kvaliteten på olika skolor på grund av att betygssättningen sätts relativt godtyckligt av lärarna.
– Det finns i dag ganska starka incitament i systemet för att överdriva sin framgång. Det är lätt att uppvisa goda resultat på andra sätt än att undervisa bra, säger han.
Leif Lewin presenterade inte några konkreta rekommendationer om vilken huvudman – statlig, kommunal eller privat – skolan bör ha i sitt betänkande till regeringen i måndags. Däremot poängterar han att staten bör understödja en kvalificerad lärarutbildning och tydliga kunskapsmål, medan skolans huvudman bör bistå skolpersonalen med resurser nog att anpassa undervisningen för varje enskild elev.
Men enligt Jonas Vlachos finns det inget i alliansregeringens skolreformer under de senaste sju åren som ser ut att kunna vända de svenska skolresultaten på sikt.
– Man vet inte riktigt hur lång tid det tar att vända ett skolsystem. Inför valet 2006 sade Jan Björklund att han skulle ha vänt resultaten i skolan till 2010. Det gick ju sådär på den punkten.
Och nu talar han om att vi inte kommer att kunna se några förbättringar förrän tidigast i slutet av nästa mandatperiod?
– Jag har varit med och försökt utreda huruvida vi tror att regeringens skolreformer någonsin kommer att få några effekter. Vårt svar på det var nej. Vi kan inte kan se att regeringens reformer är av den arten eller digniteten att de kan medföra några större förändringar, säger Jonas Vlachos.
Vilka reformer menar du är nödvändiga för att vända resultaten i den svenska skolan?
– Man skulle kunna återinföra en riktad skolpeng till kommunerna. Det kan man göra utan att ta bort verksamhetsansvaret från kommunerna. På så sätt kan staten återta kontrollen över hur mycket pengar som egentligen läggs på skolan, säger Jonas Vlachos.
Han tillägger att staten också skulle behöva renodla ett resultatuppföljningssystem som granskar kvaliteten på skolorna, bland annat genom att de nationella proven rättas externt.
– Förhoppningsvis skulle man kunna se resultat av detta relativt snabbt. Men nu har regeringen valt att inte gå den vägen. Lärarna får fortfarande rätta sina egna prov och sätta sina egna betyg. Det är lätt att uppvisa goda resultat på andra sätt än att undervisa bra.
Men även om staten införde ett resultatuppföljningssystem brukar också det fria skolvalet och vinstdrivna friskolor nämnas som orsaker till att resultaten bland landets 15-åringar sjunker snabbast i OECD, enligt senaste PISA-undersökningen. Och Jonas Vlachos påpekar att de nedåtgående resultaten dessutom kan bero på lärarkårens kvalitet.
– Om man under 20 år har rekryterat fel personer är det inte helt lätt att åtgärda.
Du låter tröstlös i din syn på svenska skolan?
– Ja, men så är jag väldigt svartsynt, säger han med ett skratt.
– Jag har svårt att se hur man ska kunna vända utvecklingen. I slutändan handlar det om huruvida huvudmannen vill driva en högkvalitativ undervisning, och det finns mycket som tyder på att de inte har varit särskilt intresserade av det, säger Jonas Vlachos.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
