I Ryssland råder frihet under strikt kontrollerade former. Landets politiska ledare talar om behovet av modernisering, men väjer när det kommer till kritan. Höga olje- och gaspriser erbjuder ryska politiker en enkel biljett från de nödvändiga reformerna.
Natten till den 14 juni förra året går konstgruppen Vojna till aktion. På mindre än en halv minut målas en 55 meter lång kuk på bron Liteiny i Sankt Petersburg. När bron strax efteråt öppnar sig för att släppa fram båttrafik reser sig den enorma fallossymbolen mot skyn. Kuken är riktad mot den ryska säkerhetstjänsten, FSB, vars byggnad ligger precis bredvid Liteiny-bron.
Konstkollektivet Vojna (på svenska “krig”) har gjort sig känt för flera spektakulära aktioner de senaste åren. De har tidigare riktat strålkastare mot Vita huset i Moskva – ljusprojektionen bildade formen av en dödskalle. Även andra konstnärsgrupper har lett protestaktioner på olika platser i Ryssland. Demonstrationer med skyltar och banderoller där orden på plakaten inte har någon betydelse. Blå hink-brigaden som sätter hinkar över polisljusen på bilarna. De kör långsamt längs Moskvas gator och hejdar trafiken. Protesterna riktar sig då mot att makthavarna stänger av Moskvas gator varje gång de ska åka någonstans.
Konstaktionerna har en gemensam nämnare. De är apolitiska till sin framställning. Makten får en känga, men det handlar inte om uttalad politisk kritik. Protestyttringarna mot korruption, seg byråkrati och förstelnade maktrelationer hålls på ett emotionellt plan. Protesterna begränsas till en nivå där det aldrig behöver bli farligt – varken för aktivister eller för makthavare.
– Politiska alternativ tillåts inte komma fram, och kommer inte att tillåtas i nästa val heller. Konstaktionerna hålls på ett ickepolitisk laddat plan. I och med att protestaktionerna inte har några partipolitiska övertoner blir det en mer framkomlig väg, säger Lena Jonson, forskningsledare för Utrikespolitiska Institutets Rysslandsprogram.
Moderniseringens dilemma
Under onsdagen befann sig Rysslands premiärminister Vladimir Putin i Sverige. Vid den efterföljande presskonferensen framhöll statsminister Fredrik Reinfeldt och Vladimir Putin behoven av rysk modernisering. Men några verkliga reformer tycks få bedömare tro på. Som journalisten Elisabeth Hedborg framhöll på onsdagens UI-seminarium ”Ryskt klimat i samhällsförändring?”:
– Finanskrisen fick många att hoppas på att en förändring skulle tvingas fram, men tyvärr gick krisen för Rysslands del över allt för fort. Det råder i Rysslands ett slags välmåendes stiltje.
Olja och gas förklarar varför Ryssland klarat sig så pass väl genom krisens dyningar. Med ett oljepris på hög nivå kommer den ryska ledningen med all sannolikhet att satsa på att bli en stormakt på energiområdet. Landet producerar redan i dag mest olja i världen. Det är den enkla vägen ut, utan att behöva göra några verkliga reformer eller strukturella insatser. Och det är ett vägval med konsekvenser – som inte bara handlar om att ett ensidigt beroende av råvaror och olja bidrar till en sårbarhet för ekonomin.
Ryssland har som en bieffekt fått siktet mot naturkapitalets förbannelse. Förklaringen är bredare än att Ryssland är ensidigt beroende av olje- och gasexport. Under 1990-talets nyliberala dans efter Sovjetunionens fall var det många i Ryssland som lyckades kapa åt sig väldigt mycket utan att behöva göra några stora investeringar. Men det kortsiktiga oljepartyt har inte fört med sig några återinvesteringar och läget förvärras av att många av de som tjänat stora summor på oljetillgångar står regimen nära. Medan pengarna hamnar i fel fickor minskar också förtroendet hos den ryska befolkningen för landets institutioner. Ett förtroendetapp som även gått ut över tandemparet Dmitrij Medvedev och Vladimir Putin.
– Även om priserna på olja fortsätter att ligga högt kommer det inte att bidra till att ta tag i problemen i det ryska samhället. Det är enorma sociala skillnader som råder, säger Lena Jonson på UI.
Drömmen om en mästare
I Rysslands ambivalenta hållning till dels ett kontrollbehov och dels en marknadstilltro kan ett annat ekonomiskt bakslag vänta. Med maktanspråk som aldrig riktigt gått över sedan Sovjettiden vill ryska makthavare ha nationella aktörer som når framgångar i den globala konkurrensen. Man är med andra ord ute efter att bli ”the winning champion” – med målet att ryska företag når främst i den globala konkurrensens olika sektorer.
På oljeområdet har det inneburit stora satsningar på oljebolaget Rosneft, samtidigt som andra länders möjligheter till investeringar begränsats. När engelska banken Barclays och nordiska banken Swedbank ger upp sina kontor i Ryssland är det ett utslag för samma tendens. Ryska staten har pumpat in miljarder i bankjätten Sperbank, med 20 000 bankkontor i landet. På så sätt den ryska ledningen bidragit till en ohållbar konkurrenssituation – trots att Ryssland borde vara i behov av fler banker.
Tilltagande kritik från medelklassen
Den ryska staten är trots allt medveten om att man måste göra något åt situationen med korruption. Missnöjet bland framför allt den ryska medelklassen växer. De har internet och de läser internationella tidningar. Här återfinns en kritik mot den ineffektiva byråkratin, korruptionen och att situationen i Nordkaukasien varken under Putin eller Medvedev fått en lösning. Dmitrij Medvedev är den som oftast hörs tala om att bekämpa korruptionen och modernisera Ryssland. Men det sker alltid med en bisats: det ska bara ske i enlighet med rysk stabilitet. Och även om medelklassen kan kritisera politiken finns fortfarande ingen möjlighet att utkräva ansvar.
Vid det ekonomiska forumet i Krasnojarsk talade den ryska finansministern Alexei Kudrin om behovet av politiska reformer: ”Vi måste försäkra transparenta val som representerar de politiska krafterna i samhället. Bara en sådan utveckling ger regeringen mandat att genomföra nödvändiga ekonomiska reformer”. Politiska bedömare spekulerade om att finansministerns var på väg att hamna i kylan. Men det behöver inte nödvändigtvis stämma. Läpparnas bekännelse av behovet av reformer är inte detsamma som att verkligen genomföra dem. Och där befinner sig inte ryska myndigheter.
Frihet under kontrollerade former
På första maj har konstkollektivet Vojna fått tillstånd för en ny aktion. Men det är frihet under kontrollerade former. Samtidigt fortsätter den hyperreglerade demokratins villkor att sätta stopp för nödvändiga reformer. Och den ryska befolkningen kommer att få vänta på möjligheten att utkräva ansvar från sina makthavare.
Se Vojnas aktion i Sankt Petersburg. Fler klipp från gruppens aktioner går att hitta på YouTube:
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
