Efter år av fientlighet och motsättningar har Hamas och Fatah enats om att försonas. Nyheten har mötts med kyla av Israel och USA, men den israeliska journalisten Gideon Levy kallar försoningen ”helt nödvändig”. Dagens Arena ringde upp honom.
När Hamas vann en jordskredsseger i de palestinska parlamentsvalen 2006 blev konflikten mellan Fatah och Hamas tydligare än någonsin. Efter att Hamas med våld drivit ut Fatah från Gazaremsan året därpå har de palestinska territorierna i praktiken styrts av två skilda politiska organisationer.
Men i dag, den 4 maj, väntas palestiniernas president Mahmoud Abbas och Hamas ledare Khaled Meshaal mötas i Kairo för att formellt skriva under ett försoningsavtal mellan de två rivaliserande organisationerna.
Avtalet – om de två parterna kommer att följa det – går bland annat ut på att en interimsregering sätts upp, att både president- och parlamentsval hålls inom en snar framtid, och att de olika säkerhetsstyrkorna förenas.
Försoning = realpolitik
Den senaste tidens omvälvningar i Mellanöstern har gjort att Israel-Palestinakonflikten hamnat lite i skymundan. I stället har Egypten och Syrien, Jemen och Libyen pockat på uppmärksamhet. Men försoningen mellan Fatah och Hamas är också den ett resultat av ”den arabiska våren”.
– En viktig förklaring till att man har enats om ett försoningsavtal just nu är förändringarna som sveper över arabvärlden, säger Gideon Levy, journalist på den israeliska tidningen Haaretz.
– Framför allt känner sig Hamas hotad av händelserna i Syrien. President Bashar al Assad är en av dess viktigaste allierade, och faller han skulle det innebära ett kraftigt bakslag för Hamas, fortsätter han.
Likaså spelar Egypten en central roll. Den fallna diktatorn Hosni Mubarak var en viktig allierad för både Israel och Mahmoud Abbas, samtidigt som exdiktatorn hade föga till övers för Hamas. Nu är situationen en annan. En ny regim i Kairo innebär också nya villkor i Israel och Palestina.
Men att försoningsavtalet kunde komma till stånd beror inte bara på regimförändringar i grannländerna.
Ny FN-diplomati
För en dryg månad sedan meddelade Mahmoud Abbas att den palestinska myndigheten (PA) kommer att vända sig till FN:s generalförsamling i september för att försöka få till ett erkännande av en självständig palestinsk stat. Också det har spelat roll för att få till ett försoningsavtal, menar Gideon Levy.
– Hamas tror att omröstningen kommer att bli en succé, och vill vara en del av framgången, säger han.
Försöket att få Palestina erkänt som en stat av generalförsamlingen har alltså goda chanser att lyckas?
– Jag tror det, men mycket beror på hur USA agerar. Och på Europa förstås, som i de här frågorna alltid följer USA i fotspåren.
– Det finns förstås en möjlighet att Washington vägrar att stödja en stat där Hamas ingår. Men resten av världen ser något annat. De ser en palestinsk regering som nu kontrollerar hela det palestinska territoriet, som representerar hela det palestinska folket.
Det låter optimistiskt.
– Tvärtom. Det finns ingen garanti att denna ”försoning” verkligen kommer att bli framgångsrik. Det ser inte särskilt lovande ut. Hamas och Fatahs gemensamma förflutna spökar. Och jag har svårt att se att Fatah låter Hamas bli en del av säkerhetsstyrkorna. Eller att Hamas skulle låta Fatah komma tillbaka in i Gaza.
– Dessutom saknas verkligt ledarskap. Vem ska palestinierna enas bakom? Inte bakom Mahmoud Abbas, och inte bakom någon från Hamas heller.
Är försoningsavtalet något positivt för den långsiktiga freden?
– Absolut. Försöket till försoning är inte bara något positivt, det är något helt nödvändigt för det palestinska folket. Och för Israel.
”Israel är paranoid”
Både USA och Israel har förhållit sig kallsinniga till nyheten om den palestinska försoningen. Talespersoner från det amerikanska utrikesdepartementet har framhållit att Hamas är stämplad som en terroristorganisation av USA. Flera kongressledamöter har signalerat att stödet till den palestinska myndigheten kan komma att dras in om Hamas inkluderas i en interimsregering.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har varit direkt negativt inställd till den palestinska försoningen och meddelat att ”den palestinska myndigheten måste välja mellan fred med Israel och fred med Hamas”. Med hänvisning till försoningsavtalet har Israel redan stoppat penningtransaktioner till den palestinska myndigheten på Västbanken. Gideon Levy kallar reaktionen för ”hysterisk”.
– Det är typiskt för Israel att vara rädd, paranoid inför varje form av framsteg, säger han.
– Naturligtvis finns det många frågetecken. Hamas måste förändras. Men vi måste vara realistiska. Jag tror inte att Hamas kan förändras så pass mycket att de erkänner Israel och accepterar 1967 års gränser. Om de gjorde det skulle de inte längre vara Hamas. Men Israel behöver inget erkännande från Hamas.
– I stället borde vi försöka få Hamas till förhandlingsbordet, utan allt för många förhandsvillkor. Israel har ingenting att förlora på att visa att man är villiga att tala.
Inte?
– Det hela är mycket märkligt. Sedan 2007 har den israeliska soldaten Gilad Shalit varit tillfångatagen av Hamas i Gaza, och Israel har försökt förhandla om hans frigivning. Varför kan vi tala med dem om en soldat, men inte om två folk?
Så vad tänker den israeliska regeringen?
– Jag är inte säker på att den israeliska regeringen tänker över huvudtaget. Netanyahu har ingen långsiktig strategi. Målet är att överleva som regering.
– Allt handlar om att skjuta upp saker och ting, om att försöka vinna tid.
Samtidigt fortsätter revolterna i Mellanöstern. Den nya regimen i Egypten har signalerat att gränsen mot Gaza – som under många år hållits stängd – ska öppnas. Mahmoud Abbas har siktet inställt på FN:s generalförsamling i höst.
Frågan är hur mycket tid Israels premiärminister Benjamin Netanyahu kan ”vinna”, utan att erkänna att världen runt omkring honom har förändrats.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
