Vilka är morgondagens fattigpensionärer?
Det frågade sig Svensk socialpolitisk förening på ett fullmatat seminarium i dag i Stockholm.
Svaret är både väntat och förvirrande. I korthet: invandrade, och de kollektivavtalslösa.
Att invandrade förlorar på dagens pensionssystem är kanske inte så konstigt. I dag baseras våra pensioner på vår livsinkomst – ju mer vi tjänat under ett helt liv, desto mer blir det i pension. Men det är bara inkomster i Sverige som räknas. Människor som kommer hit i vuxen ålder har alltså betydligt kortare tid på sig att tjäna ihop till en hygglig pension. Att invandrade – speciellt från länder utanför OECD – i regel har en svagare koppling till arbetsmarknaden gör dessutom att pensionen i framtiden blir ännu lägre.
Men de kollektivavtalslösa då? Vad har kollektivavtal med pensioner att göra?
Massor.
Alla som fått hem ett orange kuvert någon gång har förmodligen sett den pedagogiska ”pensionspyramiden”: I botten ligger den allmänna pensionen. Sedan tillkommer din tjänstepension, och om du varit förutseende nog (och haft de ekonomiska möjligheterna) så får du också privat pension.
Alla pensionssparar förstås inte privat. Men det finns också en hyfsat stor grupp som inte får någon tjänstepension. Tjänstepension får man nämligen av sin arbetsgivare (eller närmare bestämt från olika tjänstepensionsbolag som arbetsgivaren har avtal med). I kollektivavtalen ingår att arbetsgivaren ska betala in pengar till tjänstepensionen. Omfattas man inte av ett kollektivavtal är det upp till arbetsgivaren själv att teckna ett avtal om tjänstepension – och det är det långt ifrån alla som gör.
Att det dessutom i regel är låginkomsttagare som arbetar på arbetsplatser som inte omfattas av kollektivavtal gör förstås att de framtida pensionerna blir ännu lägre.
Som grädde på moset kommer förmodligen den här utvecklingen att fortsätta. Sverige kommer behöva mer invandrad arbetskraft i framtiden. Fler kommer att jobba på arbetsplatser som inte omfattas av kollektivavtal – om nu inte facket lyckas vända trenden.
Dessutom finns flera gränsdragningsproblem. Till exempel pendlar tusentals människor i Sverige varje dag till Norge eller Danmark för att arbete – som har andra tjänstepensionssystem. När människor byter jobb allt oftare blir det därtill svårare att hålla reda på pensionen man ska få från alla tjänstepensionsbolag – eftersom olika arbetsgivare har avtal med olika bolag…
Ingen på seminariet hade några förslag på universallösningar som i ett slag skulle lösa det nuvarande pensionssystemets brister. Sedan pensionsuppgörelsen på 90-talet har ”pensionsgruppen” – med företrädare för de fem riksdagspartierna som står bakom pensionsöverenskommelsen – skött alla frågor om pensionssystemets framtid. På så sätt har all offentlig politisk debatt om pensionerna undvikits.
Fram tills nu, kanske.
Socialdemokraternas färske partiledare Håkan Juholt har signalerat att han vill göra pensionerna till en valfråga. Och för en knapp månad sedan gick Sveriges fem pensionärsorganisationer ut med ett gemensamt krav på att det nuvarande systemet bör ses över. Det skulle i så fall kunna sätta färg på valet 2014. Och Svensk socialpolitisk förening kan gratulera sig själv för sin fina timing.
(för alla intresserade kommer hela seminariet inom några dagar finnas tillgängligt på nätet via SVT Forum)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
