Efter att Frankrike och Italien skrikit på hårdare regler och möjligheter till undantag från Shengenavtalet öppnade EU-kommissionen i går för att återinföra nationella gränskontroller i ”undantagsfall”. Det inom ramen för den gemensamma asylspolitik kommissionen lovar ska vara på plats senast under 2012. Kommissionen lovar också hårdare och större bevakning av EU:s yttre gräns för att hindra ”illegala” migranter från att ta sig in.
Unionen är i stort behov av arbetskraftsinvandring, och ämnar öka densamma, men vill själv bestämma vilka som ska få komma hit.
EU-kommissionens uttalande är delvis ett svar på bråket som bröt ut mellan Nicholas Sarkozy och Silvio Berlusconi om de runt 25 000 tunisier som sökt sig över Medelhavet till Italien i spåren av de arabiska revolutionerna. För att bli av med migranterna, som i många fall var på väg till Frankrike och släktingar och vänner där, utfärdade Italien tillfälliga uppehållstillstånd. Frankrike svarade med att stänga gränsen till Italien.
Till sist enades de båda presidenterna om att gemensamt kräva hårdare tag från EU-kommissionen. Varken Italien eller Frankrike har gjort sig kända som migrationsvänner, Frankrike har nyligen kraftigt sänkt kvoterna för arbetskraft- och anhöriginvandring. Dessutom har man som mål att, minst, 28 000 papperslösa migranter ska jagas ur landet per år.
De arabiska revolutionerna har inneburit stora migrationsrörelser, bara från Libyen uppskattas 650 000 människor vara på flykt. Av dem befinner sig lejonparten i grannländerna, några tusen har nått Europa. På samma sätt har migranter från Egypten och Tunisien främst sökt sig till närliggande länder.
Att Europa och EU skulle vara ”under attack” av våg efter våg av migranter är en myt. De allra flesta flyr till grannländer, eller lever som internflyktingar i sina egna länder. Det gäller även flyktingar från Irak, Somalia, Afghanistan.
Som Sveriges Radios Konflikt påpekade i lördags rimmar migrantskräcken illa med den entusiasm med vilken EU kastat sig in i Libyens befrielsekamp. Medan högteknologiska franska stridsflygplan fäller bomber över Libyen i demokratins namn jagar landets polis tunisiska flyktingar i parker och Röda korsets matköer för att skicka tillbaka dem söderut. Så sent som natten till i går lyfte ett EU-chartrat plan med handfängslade flyktingar från Arlanda med adress Bagdad.
Att störta diktatorer verkar vara en sak, att erbjuda en fristad för samma diktaturers folk en annan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
