Jag blir ibland tillfrågad om vad jag tycker om Vattenfalls klimatarbete och funderar över hur jag bör uttrycka mig. Kanske borde jag säga som Gandhi om demokratin i Indien – jo det vore en bra idé. Lite provokativt, Vattenfall har ju ändå sedan en tid tillbaka presenterat ett mål att komma ner från cirka 90 miljoner ton utsläpp av klimatgaser per år till cirka 65 miljoner ton 2030. Men det är något med denna folkligt ägda energijätte som är skevt. Nästan som om man befinner sig som Alice i Underlandet.
Ta bara det här med att utsläppen främst är från kolkraftverk som främst finns i Tyskland. Likväl är det svenska folket som äger Vattenfall. Det är alltså till viss del ”våra” utsläpp eftersom det är svenska regeringen som styr över verksamheten. Fast regeringen vill inte att Vattenfalls utsläpp ska jämföras med Sveriges, då ser man nämligen att Vattenfall släpper ut mer än alla Sveriges utsläpp. När regeringen säger att de ska minska utsläppen med 40 procent till 2020 menar de inte utsläppen från Vattenfalls verksamhet. Dubbla standarder alltså.
Den riktiga paradoxen med Vattenfalls så kallade klimatplan är dock att den innehåller stora investeringar i fortsatt kolkraft. Man redovisar till och med hur utsläppen av klimatgaser kommer att öka när två nya kolkraftverk i Tyskland ska tas i drift. Minska kommer Vattenfalls utsläpp göra först i och med att kolkraft i Polen säljs. På sikt tänker sig dock Vattenfall att kolkraftens utsläpp ”försvinner” genom att koldioxiden lagras i marken med så kallad CCS-teknik. Den tekniken finns ännu inte framme för kommersiell verksamhet och i Tyskland finns en stark opinion mot tekniken eftersom många är skeptiska att hålrum i marken ska hålla tätt eller räcka för de volymer kolkraften kräver. Dessutom ses CCS-lagring som något som gör att ännu fler brunkolsfält kommer att brytas och ödelägga landskap och byar. Innevånarna i de tyska brunkolsregionerna förtjänar en plan som leder bort från kolet och in i satsningar på förnybart.
När andra aktörer på energimarknaden satsar för fullt i förnybar energi och nya energismarta tjänster, då redovisar Vattenfall i sin årsredovisning att investeringarna i fossil kraft ökade med 25 procent. Det ser skevt ut även när man jämför med andra energibolag.
Det tragiska i denna Underlandsvärld är att Vattenfall verkar blunda för att energianvändning i framtiden måste ske på hållbara villkor utan klimatutsläpp. Som stor energiaktör kan Vattenfall inta en oerhört viktig roll i omställningen av energisystemen. Jag tycker Vattenfall ska ha en mycket tydlig roll som framtidsbolag. Vattenfall skulle tjäna energikunderna i Tyskland och även i Sverige bättre om bolaget blev en tydliga affärspartner för de som vill energieffektivisera kontoret, ordna med energi från egna vindkraftverk och solpaneler, eller köpa säker och smart förnybar energi. Till dess ger jag inte mycket för klimatarbetet hos Vattenfall.
Åsa Romson, riksdagsledamot (MP).
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
