OSLO: ”En kris är ett produktivt tillstånd”, påminde författaren Max Frisch, och la till: ”Man ska bara avlägsna bismaken av katastrof”.
Om den ekonomiska krisen i Europa övergår till katastrof, med trolig start i Grekland, återstår att se. Oavsett hur det går finns viktiga skillnader och likheter med tidigare kriser.
”Den långa depressionen” 1873–96 innebar stora förändringar i det internationella systemet. Guldmyntfoten tog över – likt den digitala revolutionen i dag. Tyskland och USA blev nya stormakter – likt Kina och Indien i dag. Storbritannien skulle förlora sin särställning – likt USA i dag. Imperialismens och världskrigens tidsålder skulle följa – dagens intervention i Libyen har i alla fall ett FN-mandat och en humanitär touch.
”Den stora depressionen” på 1930-talet har färre likheter med dagens kris. Den tidens protektionism har lyckligtvis inte återkommit. Att likt Franklin D. Roosevelt och Per Albin Hansson investera sig ur krisen är inget som intresserar dagens högerregeringar. Och även om den högerextrema löpelden i Europa är lika oroväckande som fruktansvärd, är det en bra bit kvar till 30-talets fascism och nazism.
Men de två klassiska depressionerna har en likhet som inte upprepar sig i dag.
Det sena 1800-talet var arbetarrörelsens gryningstid. 1930-talet präglades av ideologiska konflikter som innebar att arbetarrörelsens partier mognade, blev regeringsbärande och började reformera samhället. I dag är det ont om debattörer till vänster om den amerikanska krönikören Paul Krugman.
Det är även svårt att hitta EU-länder där vänstern regerar. När årets Progressive Governance Conference inleddes igår hade 200 S-märkta politiker, akademiker, och policynördar fått åka till Oslo. Där regerar en S-ledd regering i hyfsad harmoni, vilket inte kan sägas om Grekland, Spanien och Portugal.
Konferensen inleddes med att Jacob S. Hacker från Yale vände på perspektivet: Fokusera inte bara på politikens utfall. Vad som händer innan staten omfördelar är minst lika viktigt: reglering av finanssektorn och bankernas bonusar, fackets styrka och betydelse för lönebildningen – också i relation till explosionen av lobbyism. Vidare: investeringar, industripolitik och branschprogram bör prioriteras framför skattesänkningar.
Will Hutton visade att han inte bara skriver utmärkta böcker, som den för progressiva obligatoriska ”Them and us”. I ett brandtal sa Hutton det uppenbara: En vänster som inte förmår kritisera den kapitalism som havererade 2008 har inget existensberättande. Vi fick en introduktion till Huttons teori om kapitalismens organisering: Marknadsekonomin ska vara inbäddad i samhället, annars blir samhället underordnat marknadsekonomin.
Här står den grundläggande ekonomiska striden som den progressiva vänstern måste vinna. I synnerhet om antalet möjliga konferensstäder där regeringskansliets nyckelkort tillhör S-ledda regeringar ska öka.
I en panel med bland andra Ed Miliband begick Håkan Juholt premiär på den internationella scenen. Juholt talade ledigt och klokt om värdebaserad tillväxt, kunskapsbaserad ekonomi och sociala investeringar. Förhoppningsvis tog han med sig nya kontakter och kunskaper när resan sedan gick vidare till valrörelsen i Västra Götaland.
Det lär behövas om vårvinterns S-kris ska undvika bismaken av katastrof.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
