Fri etablering och fritt skolval har lett till försämrade skolresultat. Varför vill regeringen ta SFI i samma riktning? Det undrar Ingela Edlund och Nina Andersson Brynja (LO).
Albert Einstein lär ha sagt ”Definitionen av galenskap är att göra samma sak men förvänta sig ett annat resultat”. När nu en ny utredning (”Svenska för invandrare – valfrihet, flexibilitet och individanpassning” SOU 2013:76) föreslår att några av de mer problematiska delarna i grund- och gymnasieskolans valfrihetsreformer ska föras över till svenska för invandrare (SFI) och komvux krävs det inget geni för att förutse resultatet.
I stället för att kopiera gamla misstag, som lett till sjunkande kunskapsresultat och mindre likvärdighet, borde vi lära av tidigare reformers konsekvenser och utifrån dem utveckla verksamheten.
Varje år flyttar ungefär 100 000 personer till Sverige. Med sig har de erfarenheter och kunskaper som är nödvändiga för svensk tillväxt. SFI är en central byggsten för att underlätta integration, både i samhället i stort och på arbetsmarknaden.
I Sverige skulle vi behöva bli bättre på att hitta verkningsfulla åtgärder som ökar sysselsättningen hos utrikesfödda och motverka diskriminering på arbetsmarknaden. I ett sådant sammanhang är det centralt att inte undergräva förutsättningarna för en effektiv språkutbildning.
Den aktuella utredningen föreslår att fri etablering för privata utbildningsanordnare och att obligatorisk SFI-peng införs. I grund- och gymnasieskolan har den fria etableringen och det fria skolvalet lett till en försämrad likvärdighet och även försämrade kunskapsresultat.
Den fria etableringen leder till att kommunen tappar kontrollen över verksamhetens dimensionering och det systematiska kvalitetsarbetet. Det innebär att verksamheten riskerar att bli dyr och förutsättningarna för stabilitet och långsiktighet försämras.
Problemen med förslaget att införa SFI-peng i hela landet är flera. I nästan hälften av landets kommuner finns det färre än 120 sfi-elever. Med ett så litet elevunderlag är det svårt att se förutsättningar för mer än en utbildningsanordnare. Men med fri etablering kan mycket väl ett företag vilja konkurrera med kommunen.
De privata utförarna kan när marknaden inte är tillräckligt gynnsam lägga ner sin verksamhet, då måste det offentliga agera skyddsnät och snabbt kunna erbjuda platser. Därför kan inte kommunen lika lätt anpassa sin utbildning. Det är en viktig förvaltningspolitisk princip att den som har ansvar och finansierar en verksamhet också ska ges möjlighet att styra den.
Pengen föreslås dessutom vara utformad så att en betydande del ska betalas ut först när eleven uppnått betyget godkänt. När det finns företagsekonomiska incitament att sätta ett visst betyg finns det en stor risk för betygsinflation.
Det är också svårt att se hur de nyanlända, många med traumatiska händelser bakom sig, under sin första tid i landet och utan att kunna språket ska kunna göra ett välinformerat val av utbildningsanordnare.
LO vill se en sammanhållen vuxenutbildning där tidigare missad kunskap kan tas igen och människor omskola sig eller stärka sin befintliga kompetens. Elever ska utifrån sina behov kunna läsa flera kurser parallellt och även kombinera detta med arbete.
Utredningen tar ett steg mot en sådan utveckling genom att föreslå att SFI upphör som egen skolform och i stället blir en del av komvux. Men den ena handen verkar inte veta vad den andra gör. För samtidigt öppnas systemet upp för fler aktörer som också ska kunna specialisera sig på en mindre del av SFI-verksamheten och då inte behöver erbjuda vare sig SFI för andra grupper eller annan vuxenutbildning.
I praktiken får vi ett vuxenutbildningssystem där varje utförare väljer sin tårtbit och där helheten, och i slutändan eleverna, blir lidande.
Det är oerhört viktigt att de människor som kommer hit får möjlighet att snabbt starta sina nya liv, lära sig språket och börja arbeta och försörja sig. Gör därför inte SFI och komvux till en del av det ideologiskt drivna projekt där privata aktörers intåg, som genom ett trollslag, anses leda till större flexibilitet och högre kvalitet per se.
Låt oss i stället se nyktert på verkligheten och förpassa utredningen till där den hör hemma – i papperskorgen.
Ingela Edlund, andre vice ordförande, LO
Nina Andersson Brynja, utbildningspolitisk utredare, LO
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
