Gripandet av Ratko Mladic kunde knappast ha skett mer lägligt. Under ett besök i Belgrad förra veckan riktade Serge Brammertz, chefsåklagare vid Krigsförbrytartribunalen i Haag, ICTY, skarp kritik mot att landet ännu inte lyckats gripa Mladic, och vid tiden för gripandet besökte EU:s utrikesminister Catherine Ashton huvudstaden.
För Serbien, som ansökte om EU-medlemskap 2009, har en Mladic på fri fot varit detsamma som en oöverkomligt stängd dörr till det EU som regeringen lovat föra landet närmare.
Att till slut gripa Mladic och överlämna honom till ICTY i Haag och därmed få klartecken för fortsatta förhandlingar om medlemskap skulle innebära att Boris Tadic och hans regering åtminstone uppfyller ett av de många löften de gick till val på.
Cynikern kan notera det enorma missnöje och opinionsunderläge Tadic lider, med mindre än ett år innan nästa val. Ett missnöje som handlar mycket lite om ett eventuellt medlemskap i EU, och desto mer om stora problem med arbetslöshet, fattigdom, korruption och juridiska institutioner som är långt ifrån självständiga.
Problem vars lösningar förhoppningsvis ingår i EU:s krav på presumtiva medlemsländers status som ”stabila och demokratiska stater”.
Förhoppningsvis kommer även de återstående krigsförbrytarna från andra delar av forna Jugoslavien att ställas inför rätta, inte minst för att minska misstron gentemot ICTY:s och EU:s opartiskhet.
Men framför allt är gripandet en, om än liten och mycket försenad, symboliskt viktig händelse för de Bosnien-muslimer som överlevde kriget. Att Serbien griper den man som bär militärt ansvar för de många och grymma övergreppen på civilbefolkningen är åtminstone ett tecken på att landet är redo att erkänna sin skuld.
Den 6 juni infaller 16-årsdagen av inledningen till folkmordet i flyktinglägret i Srebrenica. På Ratko Mladics order mördades minst 8000 muslimer, mitt framför ögonen på FN. Massakern är den värsta i Europa sedan andra världskriget och än i dag letar desperata anhöriga bland massgravarnas benrester efter spår av försvunna anhöriga. Mladic var också den som beordrade belägringen och granatbeskjutningen av civilbefolkningen i Sarajevo. Under fyra års tid regnade eld och död över den helt isolerade befolkningen, alltmedan Mladic och hans trupper förskansade sig i bergen runt staden.
Att Ratko Mladic till slut har gripits innebär inte att det sista kapitlet om krigen och övergreppen på Balkan skrivs, därtill kvarstår alltför många sår från de blodiga åren under 1990-talet. Men kanske och förhoppningsvis är det en ansats till ett slut på det nationalistiska våldet, och inledningen på en möjlig försoning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
