”Hoppas att de inte torterar henne”

Försök till kontrarevolution, undantagslagar och sekteristiskt våld. Den egyptiska revolutionen hänger på en skör tråd och dess motståndare vinner mark. Dagens Arena träffade två av revolutionens förkämpar i en intervju där situationens allvar blev tydligare än vad vi hade kunnat föreställa oss.

Det var ungdomarna, deras egna söner och döttrar, som tog med dem till Tahrirtorget 25 januari. Det datum som blev startskottet för den protestvåg som arton dagar senare skulle tvinga Mubarak på fall. Det berättar Azza Kamel och Alaa Shokralla när Dagens Arena träffar dem under ett kort Sverigebesök. Azza Kamel är en välkänd feminist, författare och kulturjournalist. Alaa Shokralla är läkare och en av initiativtagarna till ett nytt brett vänsterparti i Egypten.
– Det var ungdomarna som skapade revolutionen, inte vi. Men revolutionen pågår fortfarande. Min dotter har till exempel varit mycket aktiv. Många vill höra hennes historia. Men hon är mitt uppe i kampen. Så jag får åka i stället, säger Azza Kamel och skrattar.

Så ni blev involverade via era barn?
– På sätt och vis var det så, till en början. Ungdomarna hade ett fantastiskt mod. Eller vad andra i vår generation skulle kalla: ”Brist på insikt om konsekvenserna”. Det gjorde dem starka nog att tro på förändring. De såg vad som hände i Tunisien och tänkte: ”Om de kan så kan vi”. Många i vår generation var rätt skeptiska måste jag erkänna, säger Alaa Shokralla.

– Ungdomarna hade förmågan att drömma och bara hoppa rakt ut i vattnet. Om man inte har människor som är beredda att ta ett språng ut i det okända, då får man ingen förändring, fortsätter han.

Den tredje vägen
Innan revolutionen fanns det två aspekter av det politiska livet i Egypten, berättar Kamel och Shokralla. Dels en som var uppenbar. Dels en som var dold och som grodde under ytan. Det uppenbara var att regimen i Egypten hade total makt. Det fanns en och en halv miljon poliser, tre miljoner medlemmar i det styrande partiet, drygt hundra tusen personer inom säkerhetstjänsten och uppemot två miljoner agenter som försåg säkerhetstjänsten med information. Det föreföll också som att det bara fanns en stark politisk kraft utanför det styrande partiet: det muslimska brödraskapet.
– Det var så de flesta såg på situationen, både i regionen och i väst. Valet verkade alltså stå mellan Mubarak och Iran. Men vad revolutionen lärde oss var att den här uppdelningen inte var sann. Det fanns en tredje väg, säger Alaa Shokralla.

Det som grodde under ytan var ett starkt folkligt missnöje hos den arbetande befolkningen och hos den unga generationen. Det handlade om diktaturen och polisbrutaliteten i sig. Men viktigare var de ekonomiska faktorerna: En enormt utbredd arbetslöshet bland utbildade ungdomar, samt ständigt ökade klyftor i samhället. Lägg till en nyliberal politik som i sitt giftermål med den despotiska regimen skapade ett korrupt skikt av allt rikare oligarker. Samtidigt sjönk den stora majoriteten av egypter allt djupare ner i fattigdom.
– Arbetarna tog upp kampen. Åren innan revolutionen förgicks av allt fler och allt vildare strejker. Arbetarna la grunden till den revolution som ungdomarna till sist tände, säger Alaa Shokralla.

Född på nytt i frihetslandet
Azza Kamel stannade på Tahrirtorget under alla arton dagar. Alaa Shokralla var också där som läkare och hjälpte till att ta hand om de skadade. Azza beskriver hur dagarna på torget fått henne att känna sig som ”född på nytt”. Hon kallar gemenskapen och solidariteten på torget för ett ”frihetsland”.
– Alla kom till torget, från analfabeter och bönder till akademiker och läkare. Från alla klasser, alla åldrar. Det var som om hela folket hade varit instängda i en flaska som plötsligt öppnades och bubblade ut, säger hon.

– Alla identiteter föll av oss på torget. Jag var inte där som kvinna eller feminist. Alla var vi där som medborgare, oavsett vilka vi var. Men efter revolutionens höjdpunkt började alla tänka: Vi måste ha en vision, vi måste ha en strategi. Men under de arton dagarna arbetade alla som en enda stor grupp, säger hon.

Nya politiska grupper
Efter revolutionen har behovet av organisering ökat. Tusentals nya politiska grupper har startas. Azza Kamel är främst aktiv i en bred koalition av olika grupper som kämpar för kvinnors rättigheter.
– Kvinnorna uteslöts till stor del efter revolutionen. Nu måste vi strida för vår rätt att vara med bland beslutsfattarna. Och kämpa för våra rättigheter i lagtexter, sjukvårdssystemet, inom kulturen, ja överallt, säger hon.

Alaa Shokralla är en av initiativtagarna till ett nytt vänsterparti, Popular Socialist Alliance, i Egypten. Partiet ska ha ett konstituerande möte om några månader. En av förebilderna är det brasilianska arbetarpartiet PT, som brukar förknippas med Brasiliens förre president Lula da Silva.
– Vi samlas kring två enkla principer: demokrati och social rättvisa. Var det något revolutionen lärde oss så var det att ingen ensam kan ha svaret på hur vi når dit. Ingen har receptet på revolution. Tiden är nu mogen att förena alla som delar dessa principer oavsett ideologiska olikheter. Strategin får vi komma på tillsammans i kampen. Det är grundidén, säger han.

Försök till kontrarevolution
Revolutionen gick under parollerna demokrati, värdighet och social rättvisa. Men trots att Mubarak har störtats och tv-kamerorna från Tahrirtorget sedan länge har slocknat, så är det fortfarande mycket långt kvar innan dessa mål har uppfyllts. Allmänna val har visserligen utlysts till hösten, men än så länge är det militären som styr med järnhand. Och de förhatliga undantagslagarna är fortfarande i bruk. Dessutom har landet skakats av blodiga massakrer på kristna kopter, utförda av islamistiska salafister.
– Vad vi upplever nu är försök till en kontrarevolution. Målet är att skapa kaos och motsättningar så att folket glömmer revolutionen. Salafisterna har fått understöd av Mubarakanhängare och av polisen. Och bakom kulisserna agerar Saudiarabien, säger Azza Kamel.

– Det är ett väldigt kritiskt läge just nu. Den gamla regimen finns fortfarande kvar. Säkerhetspolisen och polisen har organiserat sig på nytt. Saudiarabien stöder kontrarevolutionen både via påtryckningar, mutor och direkt stöd till de mest aggressiva elementen, säger Alaa Shokralla.

Dagen efter intervjun med Dagens Arena (fredag 27 maj) ska Alaa och Azza tillbaka till Egypten och delta i en stor demonstration på Tahrirtorget. Det finns en växande frustration och ilska inom proteströrelsen. Demonstranterna kräver bland annat att undantagslagarna tas bort, att militären slutar tortera människor, att mänskliga rättigheter och jämlikhet garanteras i den nya konstitutionen och att Mubarak – och alla andra inom den gamla regimen – ställs inför rätta.

Gripen av militären
Plötsligt blir vi avbrutna mitt i intervjun. Typiskt nog är det via Twitter som informationen levereras: Azza Kamels dotter Aida il Kashif har blivit gripen av militärpolisen för att ha affischerat inför morgondagens demonstration.

Vi följer informationsflödet. En liten demonstration planeras utanför militärpolisens kontor. Juridiska ombud har skickats dit.
– Det är okej. Det är okej. Jag måste vara stark. Jag vet att min dotter är stark. Men jag hoppas att de inte torterar henne, säger Azza Kamel.

– Det är tydligt att militären vill stoppa morgondagens demonstration, säger Alaa Shokralla.

– Det här händer hela tiden och representerar det som är så avskyvärt med dessa undantagslagar. Det här är ungdomar som kallar till en demonstration. De använder inget våld. Det handlar om basala mänskliga rättigheter. Vi behöver allt stöd vi kan få. Det är därför vi är här i Sverige. Vi behöver ert stöd oavsett om det är via regeringar, på gatan eller i pressen. Jag kan inte understryka tillräckligt hur viktigt det är, säger han.

Påhittade konspirationer
Har repressionen ökat den senaste tiden?
– Ja, det upplever vi varje dag. Man märker det också i militärledningens uttalanden. De upprepar att de står på samma sida som folket. Men sedan griper de aktivister och hänvisar till påhittade konspirationer mot revolutionen och mot folket, säger Azza Kamel.

– Samtidigt tror jag att det här är normalt i en revolution. Vi kan inte låta oss skrämmas. De unga är inte rädda och de pressar militären hela tiden. Varje gång de gör det så vinner vi en liten seger, säger hon.

Trots repressionen så fortsätter proteströrelsen med icke-våldsmetoder. Hur kunde revolutionen bli så fredlig?
– Jag vet faktiskt inte. Det är svårt att beskriva. Vi kämpade för värdighet. Den känslan uppfyllde oss. Då blir det omöjligt att använda våld, säger hon.

Finns den känslan kvar inom proteströrelsen?
– Det gör den. Men det är klart att människor är arga efter allt våld de har blivit utsatta för. Vissa känner att revolutionen stals från dem. Vissa är uppgivna och sorgsna över det. Men känslan från Tahrir finns kvar. Det är den vi måste återuppväcka, säger hon.

Inflytelserika vänner
När vi är på väg att avsluta intervjun ringer Azza Kamels mobiltelefon. Det är Egyptens tillförordnade kulturminister. Han lovar att hjälpa henne för att få hennes dotter fri.

Det är tur att du har inflytelserika vänner?
– Ja, det är bra ibland. Han är vänster också, så lite hopp finns det bland de styrande. Han höll Aida redan när hon var ett spädbarn. Han är en gammal vän. Han ska se vad han kan göra. Inshallah, säger hon.

Dagen därpå kan Dagens Arena via Twitter följa hur Aida blir frisläppt. Den här gången verkar hon ha klarat sig bra.