I går publicerades regeringens Vitbok om svenska romer och resande under 1900-talet, Den mörka och okända historien. Den är en studie i omotiverat förtryck och välmotiverad rädsla — omöjlig att sluta läsa.
Styrkan är att Vitboken utgår från romers egna vittnesmål och sedan fördjupar med undersökningar av regeringsbeslut, utredningar och lokala åtgärder. Den är ett uppriktigt försök att ta de förtrycktas erfarenheter på allvar.
I förordet skriver integrationsminister Erik Ullenhag att 1900-talets första halva handlade om ”ren rasideologi som i sin yttersta form gick ut på att romer inte borde leva i Sverige”. Och sedan hur politiken från ungefär 1950 började präglas av ”välfärdssamhällets kartläggning och övervakning” som i bokens slutord beskrivs som en fostrande ambition genom ”långtgående intervention i den enskildas liv”. Det senare är ett understatement. Man kan säga att motviljans och välviljans övergrepp flätades samman.
Ingen kan läsa Vitboken utan att påminnas om samtiden. Den beskriver hur en rasistisk struktur präglade alla inblandade: staten, myndigheterna, polisen, civilsamhället. Den har inte försvunnit. De historiska sambanden är som tunga kättingar. Skånepolisens rasistiska registrering av romer. Oron de rumänska tiggarna utlöser, rivningen av deras läger, bussningarna söderut. Försöken av inskränka den fria rörligheten.
Kurt Magnusson minns den stora registreringen av romer 1942: ”Inventeringen var en förberedelse till Nazityskland. Så upplever jag det. Hade Sverige blivit ockuperat och tyskarna kommit hit hade jag inte levat i dag.” Han har nog rätt. Samma år konstaterade Socialstyrelsen att romerna var en biologisk och social ”belastningsfaktor”. Assimilering och försvenskning var omöjlig. De föreslog steriliseringar. Romer ställdes utanför den nya mödravården. Många barn tvångsomhändertogs. Vittnesmålen är förfärliga om hur poliser stormade lägenheter, slog ner föräldrar och slet till sig små barn.
Vitboken är en obehaglig upptäckarbok. Hur många visste att Stockholm registrerade romer med rasbiologisk verktygslåda — skallmätningar, blodprov och kontroll av öronsnibbar — ända in på 1960-talet? Eller att många svenska romer då fortfarande, i praktiken, var statslösa? I vissa avseenden förändrar Vitboken svensk historia. Tvångssteriliseringarna mellan 1934 och 1974 har till exempel uppfattats som ett socialhygieniskt projekt. Men här framträder även rasbiologin som orsak. Det är möjligt att så många som någon i var fjärde resandehushåll blev steriliserad.
Jag hoppas att Den mörka och okända historien kommer ligga framme i varje bokhandel och nerladdad i varje läsplatta. Att den blir sommarens svenska bestseller. Att den nomineras till Augustpriset. Att den förändrar Sverige till ett bättre land för romer — och för alla andra. Jag hoppas.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
