"Det finns en självgodhet inom EU"

Thomas Hammarberg är Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. Hans jobb är att övervaka hur rättigheterna efterlevs i Europa. Dagens Arena fick en kort intervju med honom på plats i Strasbourg.

EU-samarbetet krisar. Påverkar det också läget för de mänskliga rättigheterna i Europa?
– Det är inte någon särskilt bra period för mänskliga rättigheter i Europa just nu. Sedan är det svårt att se riktigt vad som är orsak och verkan. Men vi ser en väldigt restriktiv hållning till migration och flyktingar. Och reglerna skärps, i land efter land.

– Cecilia Malmströms arbete med att försöka få till en gemensam asyl- och migrationspolitik i hela EU går långsamt, mycket på grund av motståndet från flera nordligare medlemsländer inom unionen. De bromsar en rimlig migrationsuppgörelse. Man kan inte bara skjuta över ansvaret på de länder i Sydeuropa som befinner sig i frontlinjen.

De senaste åren har högerpopulistiska partier vunnit mark i stora delar av Europa. FPÖ i Österrike var på många sätt en föregångare, i Holland har det islamfientliga Frihetspartiet skaffat sig en tydlig maktställning och i Danmark fungerar Dansk Folkeparti som stödparti åt regeringen. Lega Nord och Nationella Alliansen är politiska självklarheter i Italien. I Ungern marscherar Jobbik fram, och i vårens val fick Sannfinländarna stöd av en femtedel av Finlands befolkning. Sverige har sin egen Jimmie Åkesson. Thomas Hammarberg ser tydligt hur framgången för de högerextrema partierna påverkar flykting- och migrationspolitiken.
– Framväxten av främlingsfientlighet och xenofobi i en rad europeiska länder hänger samman med migrationsfrågorna, säger han.

– Framför allt riktas fientligheten mot romer, och mot muslimer. Det europeiska samarbetet har inte lyckats motarbeta de strömningarna.

Är migrationsfrågorna de viktigaste mänskliga rättighetsfrågorna i Europa i dag?
– Det är svårt att rangordna, just för att olika frågor hänger ihop. I dagsläget ser vi exempelvis en social kris växer fram, som en följd av de budgetnedskärningar som genomförs i flera europeiska länder, och som förstås drabbar samhällets mest sårbara.

– Det får kedjeeffekter på många olika sätt. Den sociala krisen verkar göra att de extremnationalistiska rörelserna – de som är emot politik över huvudtaget – växer sig starkare. Det ena ger det andra.

Hur då?
– Arbetslöshet utgör nog ofta en fara när det gäller extremisters möjligheter att vädja om stöd. Ofta bottnar främlingsfientlighet och rasism i någon form av rädsla för det okända, för det nya som kommer. Rädslan att invandrare ska ta ens jobb är ett tydligt exempel.

Du beskriver själv läget för de mänskliga rättigheterna i Europa som ganska dystert. Vilken betydelse har Europarådet haft?
– Den ekonomiska krisen och dess kedjeverkningar, och framväxten av högerextrema grupper i många länder i Europa, har definitivt fått effekter – inte minst vad gäller minoritetspolitiken. Men det betyder inte att vårt arbete har varit alldeles bortkastat.

– Men kanske har vi framför allt spelat en roll för länderna utanför EU, som i Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Ryssland och Turkiet. I de länderna får vi ett ganska stort gensvar, även om många problem återstår.

Varför är länderna utanför EU mer mottagliga för dialog och kritik?
– Det finns en självgodhet inom EU när det gäller mänskliga rättigheter som är alldeles påtaglig. När jag frågar medlemsländerna vem som är ansvarig för mänskliga rättigheter så svarar flera av dem ”utrikesdepartementet”. Det är ett tecken på var man lokaliserar problemen.

– Sedan tror jag att de nyare medlemmarna i Europarådet gärna vill visa att de spelar med i samma lag när det gäller europeiska värderingar och mänskliga rättigheter.

Men det är långt ifrån alltid som Europarådets synpunkter och kritik tas väl emot. Ett exempel är när Thomas Hammarberg kritiserat Danmark för att göra för lite för de flyktingar som har hamnat på ön Lampedusa i Italien. Danmarks integrationsminister svarade med att kalla Hammarberg för en ”idiot”.
– Det är ingen seriös diskussion när samtalet förs på den nivån. I det danska fallet handlade det just om migrationsfrågorna, där Danmark har haft en del svårigheter, säger Hammarberg.

– Men i sådana här situationer måste man förstå att utspelen inte är riktade mot mig, utan till hemmaopinionen. Resultatet hänger på vad reaktionen blir i hemlandet.

Du har fått liknande reaktioner tidigare?
– Visst. Frankrike reagerade exempelvis starkt när vi kritiserade deras utvisning av romer till Rumänien förra sommaren. Men också i det fallet var den franska regeringens utspel riktade till den franska opinionen, inte till mig.

– Frankrikes politik gentemot romerna förra året var kontroversiell också inom landet. Det blev ett känsligt läge när vi gick in med vår faktabaserade kritik. Företrädare för regeringen kände att grupper inom landet kunde använda vår kritik som argument i den inhemska debatten. Därför blev det sådana reaktioner.

De två jättarna i Europarådet utanför EU är Ryssland och Turkiet. Finns det en genuin vilja till reformer där?
– Situationen är inte uniform i något land, och det gäller i högsta grad Ryssland och Turkiet. Både den ryska justitieministern och president Medvedev uppvisar en ganska positiv retorik när det kommer till mänskliga rättigheter. I Turkiet skedde det framsteg fram till för ett par år sedan. Därefter inträdde någon slags paus i reformarbetet.

Utmaningarna skiljer sig åt?
– I Ryssland finns det starka bromsande krafter. Ett problem är förstås säkerhetstjänsten, som det i många fall saknas demokratisk kontroll över. Den tenderar att bli en stat i staten.

– För Turkiets del behövs fortfarande ganska genomgripande förändringar av lagstiftningen, inte minst när det gäller yttrandefriheten. Alltjämt är det många journalister som sitter fängslade på oacceptabla grunder.

– Ett annat problem är att systemet med domare och advokater inte är politiskt neutralt. I stället pågår det en brottning inom rättssystemet mellan de som sympatiserar med Turkiets republikanska arv och ”den djupa staten”, och de som står bakom det nya AK-partiet.

Mycket av ditt arbete handlar om att peka ut problem. Om du tittar ut över Europa – var finns ljuspunkterna?
– Trots allt: Information når ut. Människor är mer medvetna än tidigare. I alla europeiska länder har vi frivilligorganisationer som både är väldigt kompetenta och välinformerade, som gör fantastiska insatser för att skydda de mänskliga rättigheterna. Frivilligorganisationerna inför en intressant demokratisk komponent, för parallellt med att människor blir mer allt mer skeptiska mot politiker och mot ”makten”, så växer det fram en grupp aktiva personer med kunskap.