Journalistikens fixering vid Stockholms innerstad exotifierar människor som bor utanför tullarna – oavsett om vi lever i storstädernas förorter eller ovanför Dalälven.
En eller två gånger i månaden flyger jag de 100 milen (eller om det är 92) mellan Luleå och Stockholm. Det är hur enkelt som helst och medför inga acklimatiseringsproblem över huvud taget.
Jag känner verkligen att Norrbotten och Mälardalen tillhör samma land, jag har inga problem att jobba eller umgås på något av ställena.
Frågan är om stockholmarna känner likadant? Det mentala avståndet mellan norra och södra Sverige verkar alltmer oöverstigligt, i alla fall för mediecheferna i Stockholm.
I går meddelade TV4 att de lägger ner alla sina lokalredaktioner. I stället ska 25 fasta inrikesreportrar placeras på nio orter i landet. 140 tjänster väntas försvinna. ”Tyvärr är det här nödvändigt för att vi ska kunna göra relevant journalistik också i framtiden”, säger programdirektören Viveka Hansson i ett pressmeddelande.
Relevant för vem? kan en ju undra.
Tidningarnas Telegrambyrå, TT, har redan gått samma väg – i alla fall i Norrland. Kontoren i Luleå, Sundsvall och Umeå har lagts ned. Sveriges mest betydande nyhetsbyrå har alltså ingen fast personal i hela Norrland. Eller på nästan 60 procent av landets yta.
Även SVT omfördelar resurser från norr till söder. Som en följd av det ska Nordnytt, som i dag sänds från Luleå, börja sändas från Umeå i stället. Möjligheterna till livesändningar från Norrbotten kommer att minska.
Medieskuggan sänker sig över Norrland. Framtiden för journalistiken i Norrbotten ser allt annat än ljus ut.
Centraliseringar och nedskärningar grundade i glesbygdsförakt borde kanske inte komma som överraskningar. Myten om Norrland har länge varit att vi är tärande. Latar oss och lever på bidrag söderifrån. När vi i själva verket utgör Sveriges ryggrad. Sverige skulle inte klara sig en vecka utan Norrlands råvaruresurser. Skogen, malmen och vattnet.
Jag tycker egentligen inte om att argumentera på det sättet. Jag är ingen provinsialist. Men jag börjar känna att jag inte har något val, att jag måste ta till brösttoner. Journalistikens fixering vid Stockholms innerstad exotifierar människor som bor utanför tullarna – oavsett om vi lever i storstädernas förorter eller ovanför Dalälven.
Som journalisten och författaren Po Tidholm i går raljerade över det inskränkta Stockholmsperspektivet: ”TV4 lägger ned alla redaktioner i landsorten. Logiskt ändå. Det bor ju typ ändå ingen man känner där.”
Här borde jag vara lite smart och rada upp alla stora nyhetshändelser som riskerar att förbli obevakade när Norrlandsredaktioner läggs ner. Gruvboomen exempelvis – dess krock med urbefolkningen samerna, miljöhänsyn och andra viktiga näringar som turismen. I den norrländska gruvdebatten ryms hela frågan om hur samhället ska organiseras på sikt.
Men jag känner inte för att be snällt om uppmärksamhet. Det riskerar att bli lika snett som när ”invandrare” ska bevisa för ”svenskar” att de är lönsamma för att förtjäna sitt människovärde i vårt land.
Sverige går sönder. Slits isär. I stället för att skildra det väljer mediechefer i huvudstaden att lägga ner Norrlandsbevakningen. Jag antar att de inte gör resan mellan Stockholm och Luleå med samma lätthet som jag. Kanske har de problem med jetlag.
Åsa Petersen
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
