Serbiens Putin

Inte sedan Titos dagar har Serbien sett en liknande personkult växa fram som kring landets nytillträdda premiärminister, Aleksandar Vučić.

I nyvalet i Serbien den 16 mars i år trädde Aleksandar Vučić, ordförande för Serbiens Progressiva Parti (SNS), fram som landets starke man och blivande premiärminister. Under valkampanjen fylldes de starkt kontrollerade medierna av nyhetsinslag där han bland annat vadade genom knähög snö för att rädda försvarslösa barn. Som om Vučić har inspirerats av hur Putin har framställts i rysk media. Inte sedan Titos dagar har Serbien sett en liknande personkult växa fram.

Den tidigare koalitionsregeringen hade bara suttit två år vid makten när den utlyste nyval till parlamentet. Och det var två år fyllda av spruckna samarbeten, skandaler och passivitet. Bakom beslutet om nyval stod Vučić, dåvarande vice premiärminister, och SNS. I opinionsundersökningarna hade partiet då ett mycket starkare stöd än konkurrenterna.

Under valkampanjen lovade Vučić att personligen bekämpa korruptionen, åtgärda den höga arbetslösheten och lösa relationerna med EU. Det slog an hos den serbiska befolkningen.

För det som sedan skedde har kallats för en politisk tsunami. SNS inte bara vann, de fullkomligt krossade allt politiskt motstånd. Med över 48 procent av rösterna och 158 av 250 platser i parlamentet har Vučić fått ett mandat som ingen tidigare serbisk premiärminister har haft. Och ännu viktigare var kanske att oppositionen i princip utplånades. Demokratiska partiet, som tidigare innehade premiärministerposten, fick bara 19 mandat, och tidigare premiärminister Boris Tadićs nybildade Nya demokratiska partiet endast 18.

Vučić, med bakgrund i den serbiska säkerhetstjänsten, var en gång i tiden informationsminister i Slobodan Miloševićs högerextrema regering. Sedan dess har han genomgått en snabb förvandling. Från ultranationalist med drömmar om ett Storserbien till EU-vän med ambition att lösa konflikten med Kosovo. Åtminstone när det gäller Kosovo tycks det ligga tyngd bakom orden. Vučić var delaktig i processen som ledde fram till det historiska avtal som träffades mellan Serbien och Kosovo för nästan exakt ett år sedan.

Likheterna med Putin och Ryssland stannar inte vid mediernas fokus på Vučić som nationens räddare i nöden. Serbiens statsapparat präglas av korruption och nepotism. I takt med att makten centraliseras hotas landets maktdelning och Vučić har personligen ett stort inflytande över medierna.

Men med mycket makt följer även ett ansvar för Vučić. Den serbiska ekonomin går på knäna, arbetslösheten växer från redan höga nivåer och fattigdomen sprider sig. Vučić tycks medveten om detta och har redan börjat söka koalitionspartners. Den välvillige ser detta som ett klokt drag för långsiktighet. Den misstänksamme som taktik från Vučićs sida för att förbereda för en framtida syndabock.

Hur Vučićs regering lyckas tackla utmaningarna återstår att se. En sak står hur som helst klar. Serbiens öde bestäms till större del än på mycket länge av en mans ambitioner, vilja och personliga nycker.

Mikael Leyi

Programhandläggare för Balkan för Palmecenter

Danilo Milic

Lokal koordinator i Belgrad för Palmecenter