Nina Björk: Därför missförstås antirasister

Manifestationen mot rasism i Kärrtorp december 2013.

BILD: Helen Ohlsson

Det är som om själva fenomenet konflikter i sig vore problemet, skriver Nina Björk med anledning av ett uttalande av Jan Björklund.

Så här sa utbildningsminister Jan Björklund i en riksdagsdebatt den 15 januari i år: ”Liberalismen är det som extremvänstern och extremhögern avskyr allra mest. Där är de helt överens, för extremvänsterns och extremhögerns grogrund är kamp och konflikt mellan klasser eller raser”.

Då tar jag ett djupt andetag och sen säger jag så här, Jan Björklund: Låt oss tänka att två människor anländer till en öde ö. Den ena säger ”jag äger alla träd som finns på den här ön och du ska arbeta åt mig. Du bygger ett hus åt mig av träden som jag äger och för ditt arbete får du själv bygga dig en koja”. Om den andra människan då protesterar är det inte för att hen skapar en konflikt mellan de två – det är för att hen redan är indragen i en konflikt.

Ja, vi socialister ställer klass mot klass. Vi gör det som ett svar på det klassamhälle som existerar: ett samhälle där några äger råvaror, kapital och produktionsmedel och där några inte gör det och där de ägande klasserna därför har makt över de som inte äger.

Det är en milsvid skillnad mot att ställa ”ras” mot ”ras” – klasser har nämligen sin grund i samhälleliga förhållanden och förändras av dem. Om ägandet skulle bli gemensamt skulle kapitalisterna upphöra att existera. Inte för att vi hatade dem så mycket att vi sköt dem, utan för att den sociala konstruktion som var upphovet till deras existens inte längre finns och därmed inte heller kapitalisterna (i egenskap av medborgare i en ekonomisk demokrati existerar de naturligtvis även fortsättningsvis, fast som individer – inte som klass).

Att människor har olika hudfärger är däremot ett faktum bortom det sociala: ett faktum som det inte följer några som helst konflikter av – om inte vi människor aktivt skapar dem.

Vårt nuvarande klassamhälle är inte det första som har existerat genom historien. En gång var befolkningen i vissa länder uppdelade i slavägare och slavar. De som motsatte sig det systemet satte också klass mot klass. Var det fel? En gång var befolkningen i vissa länder uppdelade i feodalherrar och livegna bönder. De som motsatte sig det systemet satte också klass mot klass. Var det fel? Och kan sådana politiska kamper om rättvisa likställas med att sätta ”ras” mot ”ras”?

Men hur tokigt man än kan finna Björklunds uttalande tror jag att det finns en logisk kedja som har lett fram till det. En kedja som sträcker sig några decennier tillbaka i tiden och som har gjort att det i det offentliga samtalet har uppnåtts konsensus om två saker. För det första: Det är alltid fel att sätta ett ”vi” mot ett ”de” – oavsett vilka vi:et och de:et består av. Detta leder logiskt till det skulle vara lika fel att sätta invandrade svenskar mot infödda svenskar som det skulle vara att sätta en enväldig härskare mot en folkmajoritet. 2) Det är alltid fel att hata – oavsett vad hatet riktar sig mot. Detta leder logiskt till att det skulle vara lika fel att hata enskilda individer som det skulle vara att hata en samhällsordning.

Efter denna konsensus är steget inte alltför långt till att hävda att det är både fel och samma sak att ställa klass mot klass som att ställa ”ras” mot ”ras”. Efter denna konsensus är steget inte alltför långt till att hävda att det är både fel och samma sak att hata rasism som det är att hata invandring.

Och är det inte där vi har hamnat just nu? Är det inte därför attacker från nazister mot antirasister kan beskrivas som ”bråk” eller som ”urartade demonstrationer”? Är det inte därför vi beklagar allt ”hat som är i omlopp” och fördömer ett ”vi mot dem-tänkande”? Det är som om själva fenomenet konflikter i sig vore problemet. Vilket innebär att det är som om själva det politiska i sig vore problemet.

Nina Björk