ANALYS. Den grekiska finanskrisen har skapat politisk kris i EU. Varför då?
Grekland befinner sig i djup finansiell kris, ett faktum som knappast undgått någon. Finansminister Anders Borg (M) berörde frågan kort, under sin presskonferens i samband med att han pratade på Moderaternas kommundagar i början av maj 2011. Borg ryckte då på axlarna och menade att visst, det grekiska krisen är djup, men det spelar egentligen inte så stor roll. Grekland är en liten ekonomi. Vi andra påverkas inte, menade finansministern.
Grekisk kris blev EU-kris
Enligt Sony Kapoor, ekonom och chef för tankesmedjan Re-Define, som pratade på seminariet ”Decent capitalism” under måndagsförmiddagen, borde det stämma. Greklands ekonomi är liten, i förhållande till EU och övriga världen. Att hantera den borde inte vara svårt. Hur kan det då komma sig att ett land som utgör omkring två procent av EU:s samlade ekonomi, har drivit det europeiska samarbetet in i politisk kris, som på många sätt är lika djup?
Ska man sammanfatta Kapoors argument beror det på att alla inblandade aktörer betett sig närmast idiotiskt och helt utan tanke på det större perspektivet.
För ungefär ett år sedan befann sig Grekland i ekonomisk kris. Så kallade räddningspaket konstruerades, mekanismer i form av stödfonder skapades inom EU-samarbetet, överenskommelser träffades och debattvågorna om olika lösningar har böljat fram i ekonomipressen. Ändå är läget ett år senare långt värre.
Enligt Kapoor beror det på att insatserna kommit för sent och inte har fungerat. Den Europeiska stabilitetsfonden är ett exempel. Stöd från fonden kommer till ett så högt politiskt pris att regeringar väntar för länge innan de ber om hjälp, av inrikespolitisk hänsyn. Eller vänder sig till marknaden, där allt är dyrare.
De undermåliga lösningarna har i sin tur dragit fram en enorm brist på konsensus och samarbetsvilja mellan EU:s medlemsländer, i ljuset. Tysklands förbundskansler Angela Merkel bryr sig mer om att bli omvald. Italiens premiärminister Silvio Berlusconi bryr sig mer om att undvika nästa rättegång. Ingen tar ansvar för helheten.
Skillnaden jämfört med situationen 2010 är att priset för förlusterna nu fördubblats, kanske till och med tredubblats.
Svärmen springer
I Sony Kapoors ögon har den undermåliga hanteringen av krisen i Grekland lett till att förtroendet från omvärldens finansiella stormakter urvattnats. Samma sak har hänt med marknadens tilltro. Att europeiska banker och kreditinstitut då höjer sina räntor är inte så konstigt.
Eftersom finansmarknadens aktörer hellre ser till sitt egenintresse än vad som vore bättre för kollektivet leder det till att den svärm som tidigare sprungit till Grekland med lån, nu springer därifrån. Samma sak händer i Spanien, trots att den spanska ekonomin mår mycket bättre än den grekiska. Eller för den delen, bättre än den brittiska. Det är inte vettigt, men kanske inte särskilt förvånande.
Hur hamnade Europa här? Kapoor framhöll att det är svårt att ge ett enkelt svar på den frågan. Men en faktor är avregleringar av finansmarknaderna, genomförda under 1990-talet, inte sällan av socialdemokratiskt styrda regeringar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
