Ambitionslös Reinfeldt levererade

När Fredrik Reinfeldt håller tal i Almedalen blir det antingen sprakande eller mycket ljumt. Under måndagen fick en stor publik lyssna till ett anförande i den senare kategorin. På förhand hade statsministern meddelat att tanken var att inte vara konkret. Han levererade.

Innehåll: På måndagskvällen höll statsminister Fredrik Reinfeldt (M) sitt sjunde tal i Almedalen. Reinfeldt tog fasta på att det är långt till nästa val och tillät sig en mer filosofisk ton. I stället för inrikespolitiska utspel och utfall mot oppositionen bjöd statsministern på en föreläsning i demografi (vetenskapen om befolknings -fördelning, -storlek och -sammansättning).

Reinfeldt pekade på att jorden för 100 år sedan hade omkring 2 miljarder invånare, en siffra som då ansågs hisnande. I dag kryper vi upp mot 9 miljarder, det sannolika befolkningsantalet när vi kommit halvvägs genom detta sekel. Om 40 år. Något Reinfeldt menar ställer frågan om ”vi har rustat oss?”

Reinfeldt sammanförde demografidiskussionen med en kortare exposé över demokratiseringen av centrala och östra Europa, Sydamerika och delar av Afrika. Frihet och minskad fattigdom framhölls som en drivande faktor, i motsats till ”kommunism och diktatur”.

Mot slutet slog Reinfeldt an en inrikespolitisk ton. Ökat välstånd har lett till att även svenskar har blivit äldre. Reinfeldt påpekade att en pensionsålder på 65 år slogs fast under 20-talet, när genomsnittlig livslängd var omkring 55-sträcket. Nu lever många flera decennier bortom pensionsåldern, något den moderate partiledaren menade var ett av huvudskälen bakom den framtidskommission han ämnar tillsätta i höst, tillsammans med övriga regeringspartier.

Analys: Fredrik Reinfeldt gjorde nästan allt i sin makt för att undvika allt som kunde liknas vid polemik med övriga partier. Det mest politiska uttalandet var en kort passage om att människor som inte är födda i Sverige, men bor här, bidrar till att bygga samhället.

Demografi är något alla seriösa politiker tar på allvar, men samtidigt något som det är svårt att ha särskilt olika åsikter kring. De politiska konsekvenserna av demografin kan förstås debatteras. Men då konkretionsnivån i statsministerns tal medvetet låg nära obefintlighetens gräns får det vänta till en annan dag.

Om det parlamentariska läget, frågan på allas läppar de senaste två månaderna, talade Reinfeldt inte alls.

Känsla: När Fredrik Reinfeldt håller tal brukar det bli väldigt bra eller riktigt dåligt. I kväll blev det dåligt. De 3 800 i publiken (en stor publik med Almedalsmått) applåderade endast pliktskyldigt åt Reinfeldts försök att lyfta blicken. Det handlar inte om att det han sa var dåligt i sig. Men den politiker som vill ta tag i stora framtidsfrågor måste också kunna övertyga sina åhörare om att frågan är viktig. Reinfeldt hade gjort större avtryck om han plockat fram den bistra statsministern som spärrar ögonen i oppositionen och talar i moll om ansvar.