Hon åkte in till akuten med svåra magsmärtor – och skickades hem med värktabletter. Tre dagar senare avled Walborg av en godartad tumör som orsakat ett stopp vilket fick grovtarmen att spricka.
Walborg hade nyligen fyllt 63 år när hon i slutet av februari i år drabbades av svåra buksmärtor, kräkningar och svår diarré. Efter tre dagar utan någon förbättring åkte hon med ambulans från hemmet i Sigtuna till Danderyds akutmottagning. Där fick hon dropp, Alvedon mot värken och medicin mot illamåendet.
– Jag tror inte ens att de väntade och såg om hon kunde behålla vätskan innan hon skickades hem. De trodde kanske att hon hade vinterkräksjukan och var väl rädda för att hon i så fall skulle smitta andra patienter, säger Sara Liljeblad, systerdotter till Walborg.
När Walborg återvände till hemmet blev hon allt sämre. Hennes sambo försökte få i henne vätska men hon hade svårt att behålla den. Dagen efter hamnade Walborg i ett medvetslöst tillstånd och sambon ringde ambulansen. När den kom fram till hemmet hade hon redan hunnit avlida.
– Det kom en läkare och dödförklarade henne, berättar Sara Liljeblad.
Walborgs tumör hade vuxit till en decimeter i diameter i grovtarmen vilket lett till ett stopp – och till slut brast tarmen.
Sara upprättade en anmälan om fel i vården till Inspektionen för vård och omsorg. I sin anmälan riktar hon kritik mot att Walborg inte blev ordentligt undersökt på Danderyds sjukhus. Även läkaren som gav Sara obduktionssvaret anser att mostern borde ha fått en buköversikt. I Walborgs sjukjournal stod det att hon hade en remiss till S:t Görans sjukhus. Där skulle hon snart operera bort den utväxt – en benign tumör – som hon hade på tarmen. Men läkaren hade missat informationen om tumören och remissen i Walborgs sjukjournal.
– Det är obegripligt att läkaren inte såg att Walborg hade en sjukhusremiss i hennes journal, säger Sara.
Vet du varför Walborg inte själv nämnde sin tumör till läkaren?
– Det kan ha varit stress eller att hon helt enkelt var för medtagen för att tänka på det. Men när jag kontaktade Walborgs läkare efter att jag fått obduktionsprotokollet sa han att de hade fått fin kontakt.
Innan Sara visste vad Walborg dog av sa hennes läkare på Danderyds akutmottagning att hon kunde ha avlidit av förgiftning, eftersom hon åt psykofarmaka kunde uttorkningen ha lett till att den medicinska dosen blivit toxisk.
– Jag reagerade på att läkaren visste om att det fanns en risk att skicka hem henne men att de ändå inte lade in henne för observation, säger Sara.
Det var för att få ett svar på vad som gått fel som Sara bestämde sig för att skriva en anmälan om den tragiska händelsen.
– Jag hade sorg, men samtidigt kände jag att det är många anhöriga som drabbas av sånt här och inte orkar gå vidare och anmäla. Och sedan hade jag en tanke i huvudet: att det är stor platsbrist på sjukhusen, mycket stress och att det ibland är underbemannat på sjukhusen, och att det kan ha spelat in.
Sara har själv jobbat från och till under åren som undersköterska inom vården och har hållit på och läst till sjuksköterska – fram till mosterns frånfälle. Nu har hon tagit en paus i studierna. I dag vet hon inte om hon kommer att fortsätta utbildningen till hösten.
– Jag känner att jag verkligen måste fundera på om det här är ett yrke jag vill arbeta med just nu i livet, säger hon.
Hon har själv upplevt hur stressen inom vården har ökat och berättar om hur flera av hennes vänner vittnar om att patientsäkerheten många gånger äventyras.
– Ganska få skriver avvikelserapporter, Lex Maria eller Lex Sara trots att det är motiverat. Jag tror att de på något sätt har gett upp, eller att de inte hinner göra det. Vissa skriver anmälningar hemma för att det inte finns tid på jobbet. Sedan vet jag en del som känner att det är en nackdel för dem om de skriver en anmälan eftersom det kanske bidrar till att ett företag får dåligt rykte, säger Sara.
I början av förra veckan fick Sara ett brev från IVO med svar på sin anmälan från Walborgs läkare och den läkare som arbetar med patientsäkerheten på Danderyds sjukhus.
– Enligt dem har inget gått fel och någon buköversikt var inte motiverad. De skriver att de aldrig har varit med om ett liknande fall, att det är sorgligt och att någon platsbrist inte spelade in, säger Sara.
Hon tycker fortfarande att vissa frågor fortfarande saknar svar, som varför läkaren skickade hem Walborg trots att det fanns risk för uttorkning och varför han inte upptäckte remissen till S:t Göran i hennes journaler.
– Jag ska försöka skriva ett grundligt yrkande till IVO så får de göra sin bedömning helt enkelt, säger Sara och tillägger:
– Jag är egentligen ganska ointresserad av att personer ska ställas till svars personligen, utan jag vill att sjukhuset utreder saken. Jag tänker på personalen som arbetar där och alla som arbetar inom sjukvården. Fler borde våga skriva avvikelserapporter och anmälningar när det är motiverat och när de inte kan garantera säkerheten. Det är det enda sättet för att det ska ske en förändring,
”Vi har inte tillgång till alla journalsystem”
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
