Att etablera sig i samhället som nyanländ invandrare är inte lätt. Stora brister i välfärdssystemet utgör stora trösklar som i förlängningen leder till att samhället inte tar vara på den resurs som invandrarna utgör. Det handlar bland annat om brist på bostäder i de regioner där jobben finns, brist på förskoleplatser och många kommuners ovilja att bygga upp fungerande strukturer för nyanlända svenskar. Allt detta ökar risken för arbetslöshet och utslagning och är ett gigantiskt resursslöseri.

Det visar Arbetsförmedlingens rapport som utvärderar den så kallade etableringsreformens sju första månader. Etableringsreformen trädde i kraft i december 2010 och innebar att Arbetsförmedlingen tog över ansvaret för nyanlända invandrare.

Men det är inte bara brister i välfärdssystemen som gör att den invandrade resursen inte tas till vara. Det handlar så klart även om utbredd diskriminering på arbetsmarknaden. Men det handlar också om hur själva reformen utformats.

Fokus i reformen ligger nämligen på att invandrare, oavsett om de är akademiker eller analfabeter, så fort som möjligt ska få ett jobb – vilket som helst. Innan sommaren släppte samhällsvetarnas fackförbund Jusek en rapport som visar på att detta fokus dramatiskt ökar risken för att invandrade akademiker inte får jobb inom det yrke de är utbildade. Juseks undersökning visar också att två av tre akademiker som tog ett underkvalificerat jobb som första jobb i Sverige, fastnar där.

Se där ännu ett sätt att slänga bort resurser. Men det är väl det som kallas arbetslinjen.