Bild: Jonas Tana
Bli inte hysterisk om ditt barn äter en kaka. Du kan alltid ge den lille ett ägg i stället. Den nya sockerfria barnuppfostran står Jenny Damberg upp i halsen.
En av de artister jag oftast tänker på är Bengt Andersson. Namnet är ett alias, vad han heter egentligen vet jag inte. På Anderssons enda album, En studie i ilska, finns nummer som ”Tryck på busstop innan barnen”, ”Sparka sönder alla presenter du får” och ”Roliga saker är tråkiga”. Korthuggna instruktioner för att söndra och förstöra på mikronivå, till tuggigt prototrumkomp.
Som en inverterad Magdalena Ribbing, tonsatt av Eddie Meduza på dåligt morgonhumör. Den låt jag framför allt har haft anledning att återkomma till är ”Hårdkokt”, om ägg. ”Hårdkokt” skrevs långt innan LCHF-vurmen, under det 1990-tal där ägg såg som en hälsorisk i och med det i dag bortglömda kolesterolet.
Men den fyller en funktion i dag, när hårdkokta ägg är idealmellanmålet enligt efterfrågade GI-profiler som Ola Lauritzson och Martin Ingvar. Genom sammanbitna käkar väser Bengt Andersson: ”När du jobbar på restaurang, och någon kommer in och säger, jag vill ha ett ägg, men det måste vara löskokt, för jag tål inte hårdkokt – gör då så här: Koka ägget i hundra minuter, så det blir steeeeenhårt kokt …”
Det är en ventil. De socialt accepterade ätstörningar som går ut på att trycka i sig mesta möjliga protein, exotiskt och dyrast möjliga fetter samt så lite vardagliga kolhydrater som möjligt står mig upp i halsen.
Efter att ha läst kokboken Green kitchen stories: Läckra vegetariska vardagsrecept spelar jag Hårdkokt igen, på repeat. Boken är baserad på en blogg av paret David Frenkiel och Luise Vindahl, bosatta på Södermalm i Stockholm, och gavs först ut på engelska. Den svenska utgåvan har varit en bästsäljare under våren.
De hårdkokta äggen kvalar in här också, i parets råd till föräldrar. För att den egna, sockerfritt uppfostrade, dottern inte ska frestas av andra barns glassar packar de ersättning. ”Om man tittar i Elsas ryggsäck hittar man nog alltid ett hårdkokt ägg, en morot, en frukt eller några quinoabiffar med blomkål och ramslök.”
Författarnas självgoda späkande (ersätt tortillas och pitabröd med kålblad, gör ”pizza” på en botten av riven blomkål, ägg i stället för glass till barnen – och så vidare) är lätt att ironisera över. Men mer än något annat sorgligt. Inte för deras egen skull, utan för oss alla. Att ett så här pass neurotiskt förhållande till mat kan upphöjas till norm i en bok som tilltalar en stor publik visar hur stört vårt förhållande till mat är, överlag.
Efter äggen kommer nästa föräldraråd: ”Ta det lugnt.” När då? Jo. ”Om du ser att ditt barn håller i en kaka får du inte bli hysterisk och ta den ifrån barnet eftersom det får motsatt effekt. Det är bara mat och det är viktigt att skapa ett naturligt förhållande till onyttig mat också.”
Varför skulle någon vilja ta en kaka från ett barn?
Det är ett råd lika livsförnekande som om Bengt Andersson hamrat ner det. Allvarligt: Om du ser att ditt barn håller i en kaka – gratulera det.
Hoppas att det är en god kaka. Livet är långt nog för quinoabiffar också.
Jenny Damberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
