De israeliska aggressionerna mot Palestina måste mötas med bojkott. Pressa också Israel genom att dra undan investeringar från företag som profiterar på ockupationen.
21 miljoner dollar. Så mycket kommer Caterpillar, Hewlett-Packard och Motorola Solutions att förlora på att staten Israel använder deras produkter på ockuperat palestinsk mark. Förra helgen beslöt den amerikanska presbyterianska kyrkan att sälja alla sina andelar i ovannämnda företag.
Under flera år har BDS-rörelsen – BDS för bojkott, sanktioner och desinvesteringar – bett omvärlden om liknande aktioner. Även om presbyterianska kyrkan inte agerade under BDS-flagg höjde den samma verktyg i kampen för ett slut på ockupationen.
Samtidigt pågår det största militära angreppet på Västbanken sedan den andra intifadan. Israels senaste aggression mot det palestinska folket startade för två veckor sedan efter att tre unga bosättare försvann på Västbanken.
Den israeliska militären sticker inte under stol med att ”Operation brödraväktare” – där över fem palestinier hittills dödats, 500 gripits, tusentals hus har vänts upp och ner och hundratusentals palestinier tvingats leva under belägringstillstånd – också är ett försök att krossa Hamas.
Förutom att en majoritet av de gripna är medlemmar i eller sympatisörer med organisationen – däribland talmannen för det palestinska parlamentet – har också civila organisationer och journalister med kopplingar till Hamas utsatts för räder. Kontor har förstörts och dator beslagtagits. Detta trots att varken den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet eller militären kunnat påvisa kopplingar mellan Hamas och den misstänkta kidnappningen. Inte heller har Hamas tagit på sig ansvaret för den.
Över 2 000 israeliska soldater har trängt djupt in i Västbanken, men den palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas var också snabb med att erbjuda en hjälpande hand: hans säkerhetsstyrkor har samordnat sina eftersökningar med Israels.
Även befolkningen på Gazaremsan har attackerats. Och varför det egentligen? Hur kommer det sig att det hermetiskt tillslutna Gaza flygbombas om saken gäller tre bosättare försvunna på Västbanken? Läste generalerna kartan fel eller finns det en annan förklaring till denna kollektiva bestraffning av en hel befolkning?
För knappt en månad sedan enades de två främsta palestinska fraktionerna i en efterlängtad samlingsregering. Sju år efter sprickan mellan Fatah och Hamas – och mellan deras respektive enklaver på Västbanken och i Gaza – lyckades de närma sig varandra. De har skakat hand, suttit vid samma bord och talat om hur de ska föra den palestinska befrielsekampen framåt, tillsammans.
USA skakade initialt på huvudet, men den som kände sig mest hotad var den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu. Så kom försvinnandet av bosättarna och plötsligt fick Netanyahu en anledning att mer eller mindre återockupera hela Västbanken och återigen köra in en kil mellan de två palestinska lägren.
Om han lyckas återstår att se – hittills har Hamas inte protesterat mot president Abbas. Det trots hans samarbete med ockupationsmakten, som lett till sammandrabbningar mellan palestinska ungdomar och myndighetens säkerhetsstyrkor.
Protester från omvärlden har uteblivit även denna gång, en tradition som den israeliska vänstern upprätthåller. Därför måste presbyterianska kyrkans beslut i detta läge ses som en smärre seger. Frågan är vilka som tar över stafettpinnen och drar undan sina investeringar från företag som profiterar på ockupationen. Men också vilka länder som har tillräckligt mod för att införa sanktioner.
Shora Esmailian, frilansjournalist och författare
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
