Jimmie Åkesson har blivit stöddig. Han talar med pondus och självförtroende och uppför sig nästan som om han vore en statsministerkandidat. Det är lätt att göra, eftersom ingen någonsin kommer att ställa honom till svars för hans löften.
Inför sverigedemokraten Jimmie Åkessons tal spekulerade experterna och tyckonomerna om en ny riktning. Han skulle inte uppehålla sig så länge vid invandringen, eftersom alla ju redan visste var han stod. I stället skulle han försöka närma sig politikens mittfåra, söka legitimitet – och utnyttja opinionsläget till att sträcka ut en hand mot Alliansen: ”Hörru Reinfeldt. Med min hjälp sitter du kvar. Men jag vill ha något i utbyte.”
Men förhandsspekulationerna kom på skam. Den SD-ledare som intog Almedalen var den mest aggressive Åkesson vi har sett på länge. Örfilarna ven till höger och vänster; såväl Stefan Löfven som regeringen – i synnerhet Erik Ullenhag (FP), ”Sveriges Bagdad-Bob” – fick sina kängor.
Vi serverades ett klassiskt sverigedemokratiskt tal, där det mest överraskande var hur den normalt ganska tame Åkesson utvecklats till en driven, självsäker retoriker. Tonläget var också mer aggressivt än den ”mjuke Åkesson” vi vant oss vid. Det var ett tal för kärnväljarna.
Åt de ambivalenta hade Åkesson mindre att ge. Där fanns inte mycket nytt. I mer än en kvart pratade han om ”den extrema massinvandringen” och om hur den genom ett nationalekonomiskt maskhål kommit att inverka menligt på all övrig offentlig verksamhet. Han försökte profilera sig i försvarsfrågan med den till associationer lockande formuleringen ”nationellt existensförsvar”. Och så fortsatte han den från EU-valet framgångsrika hetsen mot romska tiggare.
Enligt Åkesson är det bara Sverigedemokraterna som motsätter sig splittring och segregation, bara de som står för sammanhållning. På vilket sätt framgick dessvärre inte. Åkessons parti har konsekvent röstat emot alla förslag som syftat till att minska segregationen. Och några egna förslag har de inte, annat än en till intet förpliktigande retorik om att ”de andra måste skärpa sig”. Frågan hur Sverigedemokraterna vill skapa sammanhållning blev hängande i luften. Är det genom att låta husorganet Avpixlat hetsa mot delar av samhället?
Centralt i talet var orden ”på riktigt”. De stod tryckta på partiets backdrop och återkom nästan parodiskt ofta i talet. De andra partierna är falska, deras löften går inte att lita på eftersom de inte lever upp till dem. Titta till exempel på hur regeringens politik inte lyckats minska utanförskapet, utan tvärtom ökat det! Sverigedemokraterna, däremot. De är på riktigt. ”När vi säger något så menar vi det”, dundrade Åkesson, ”och gör det på riktigt. Vi skjuter till pengarna, och vi gör det!” Åkesson leder alltså det enda riktiga oppositionspartiet. Det som skiljer sig, både ideologiskt och politiskt, men framför allt för att de inte hycklar utan uträttar saker.
Få påståenden kunde vara längre från sanningen. Under de fyra år som Sverigedemokraterna suttit i riksdagen har de röstat med regeringen nio av tio gånger. Varje gång regeringen bidragit till att öka utanförskapet har den gjort det med Jimmie Åkessons goda minne. Det enda som hindrat Sverigedemokraterna från att vara ett fullfjädrat stödparti är att Fredrik Reinfeldt inte tycker om dem.
Något verkligt inflytande har Sverigedemokraterna inte haft. De har helt enkelt inte uträttat någonting, underdogretoriken och autenticitetsförsäkringarna till trots. Och de kommer sannolikt inte att få något att säga till om efter valet heller.
Det vet Åkesson. Och det är därför han kan lova att avskaffa pensionärsskatten och finansiera det genom att strypa invandringen. Det är därför han kan dra en snyfthistoria om en fattig gammal tant, utan att nämna att hon är fattig på grund av en ojämlikhet som Sverigedemokraterna försvarar och vill förstärka. Ingen kommer någonsin att ställa honom till svars. Så han kan säga vad som helst.
Ingenting han säger kommer nämligen att bli på riktigt.
Marcus Priftis
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
