Publiken var liten och talarmanuset blåste iväg. Men Annie Lööf gjorde sitt bästa för att trampa vidare på gamla stigar där verkligheten utgör det största problemet.
Att avsluta Almedalsveckan är per definition otacksamt. De flesta har åkt hem, de som är kvar är trötta. Centerns partiledare Annie Lööf verkade dock lika energisk som vanligt när hon äntrande scenen, men en vindpust tog tag i högen med talarmanuset.
Frågan är om Lööf fick ordning på talarkorten igen. Den röda tråden skulle utgöras av fyra löften som verkade ramla in i otakt, och Lööf talade också om sitt ”fjärde vallöfte ikväll”. Då var klockan några minuter i 12.00.
Mest intressant var Lööfs inledning, då hon gjorde en exposé över klyftorna mellan Täby och Kopparberg. Den senare har tre gånger så många sjukdagar, tre gånger så hög arbetslöshet, tre gånger färre som pluggar vidare efter gymnasiet, och fyra gånger så många som röstar på Sverigedemokraterna.
Men varför utgick Lööf från den välbeställda Stockholmsförort som förknippas med klanen Reinfeldt? Troligen en medveten distansering från bilden av Stureplanscentern, samt ett försök att locka missnöjda borgerliga väljare som har tröttnat på Moderaternas arrogans, allmänna misslyckande samt vurmandet för välbeställd och urban medelklass.
Centerns nyhet för dagen, en global kriskommission för att utreda konsekvenserna av överanvändningen av antibiotika, upprepades naturligtvis i talet. Utspelet är ett logiskt försök till att behålla den positiva uppmärksamhet som Centern fick i djurhållningsfrågor i samband med vårens EU-val.
Förhoppningen är troligen att åstadkomma en bredare politisk diskussion som inkluderar såväl mat och djurhållning som klimat och miljö. Men redan här dyker verkligheten upp som Centerns värsta fiende. På första raden satt miljöminister Lena Ek, och varför ska en miljöintresserad väljare rösta på alliansen när Eks och Lööfs regering bommar nästan samtliga 16 miljömål?
Centerns trovärdighet i miljöfrågor undermineras också eftersom hänsyn till landsbygd och jordbruk – tänk kopplingen Centern och LRF – ofta har fått företrädare framför en ambitiös klimat- och miljöpolitik.
Lööf ägnade en relativt stor del av sitt tal åt jämställdhet och utgick från en banderoll på ett studentflak som fick stor uppmärksamhet i sociala medier. Men Lööf hade ingen nya konkreta åtgärder att presentera. Att hon använder metaforer om att krossa glastak lär inte räcka långt när bara två procent av väljarna anser att C har bäst jämställdhetspolitik (FI och S har högst trovärdighet). Samtidigt gav även konkurrenten Jan Björklund (FP) frågan stort utrymme i Almedalen.
Därmed återstår den gamla tanken om att Centern ska skapa jobb genom att gilla småföretag och entreprenörer samt genom att ogilla facket och LAS. Lööf talade om en person som kallas ”Tommy” men det var oklart hur han ska gynnas på arbetsmarknaden av att löntagarnas rättigheter försämras (”minskat regelkrångel” och ”förändra en stelbent arbetsmarknad” var de huvudsakliga tongångarna).
Den av Lööf omhuldade sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga under 26 år verkar inte heller ha haft en positiv effekt, enligt två nya rapporter från Handelsanställdas förbund.
Kärntrupperna i publiken jublade i stället åt ett fiktivt personligt brev i vilket Stefan Löfven söker jobb som statsminister. ”Tack för ditt brev. Tjänsten har tillsatts av annan sökande”, skojade Lööf. Ett modigt retoriskt grepp och tillika ett djärvt påhopp om du själv leder ett av världens rikaste partier som håller på att förlora regeringsmakten och dansar på fyraprocentsspärren till riksdagen.
Formuleringen noterades med säkerhet av Löfvens talskrivare för eventuell användning efter den 14 september.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
