Valrörelsen vaknar ur sommardvalan och en huvudfråga måste ställas: Är Löfven reda att ta Reinfeldts jobb?
Efter en varm sommar vaknar valrörelsen till liv. En tramsig reklamfilm om en tårta påminner om att borgerligheten inte har mycket att möta väljarna med. Återstår att svartmåla motståndarna.
Kommer svartmålningen, likt 2010, även riktas mot S-partiledaren som person? En vän av ordning undanber sig tårtfilmer om Stefan Löfven, men samtidigt finns en saklig fråga som måste ställas. Är han redo att ta Fredrik Reinfeldts jobb?
Att först läsa ”Lärdomar” av Ingvar Carlsson vid strandkanten, följt av ”Humlan som flyger” om Löfven, ger vägledning. Parallellerna är många. En barndom långt från huvudstaden som även har tunga inslag (finna sin far död respektive fosterfamilj). De har båda ett brinnande intresse för idrott och samhällsfrågor som tidigt får en internationell dimension. De gör ”klassresor” utan att tappa kontakten med den miljö som formade dem. De får gedigen skolning i den ena av arbetarrörelsens två huvudsakliga grenar (partiet respektive facket).
Resultatet är två svenska socialdemokrater i ordets positiva, framtidsinriktade bemärkelse. De har båda den svenska modellen som ideologisk grund, med insikt om att Sveriges framtid är del av ett globalt spel där konkurrenskraft är avgörande för nästa välfärdsreform.
Jämfört med Reinfeldt, som blev statsminister vid 41 års ålder efter en yrkesbana i princip helt knuten till M, talar mycket till Löfvens fördel. Löfven har yrkeserfarenhet från svensk industri. Finanskrisen och förhandlingarna om ett krisavtal gav ofrivillig men viktig kriserfarenhet. Tiden som internationell sekreterare för IF Metall samt uppdrag för Palmecentret och Exportrådet har gett internationell erfarenhet.
I kretsen kring Löfven talas det uppskattande om en slipad förhandlingsförmåga, kombinerat med IF Metalls kaxiga och optimistiska attityd om att lösningar kan skapas till alla problem. Här görs även direkta jämförelser till Carlssons ledarstil: Lagkänsla, prestigelöshet, tydlig delegering, höga krav men lite skäll.
Den stora skillnaden jämfört med Carlsson är bristen på parlamentarisk erfarenhet. Löfven har visserligen varit medlem av socialdemokratins VU i snart ett decennium. IF Metall är en tung och stor politisk aktör. Han har varit partiledare med bas i riksdagens korridorer i två och ett halvt år.
Men hur han klarar det parlamentariska spelet efter en oklar valutgång är osäkert. Att politik även handlar om ideologiska konflikter och att ha en huvudfiende märks för sällan med Löfven som S-partiledare. Som talare och debattör finns mer att önska.
Fast viktigast är att Löfven, likt Carlsson, framstår som en jordnära person med rättvisepatos. Politiskt ledarskap handlar ofta om att ta ett avgörande beslut på egen hand. Att ha en grundmurad uppfattning om vad som är rätt och fel, att backa när den moraliska kompassen säger ifrån. Köpa Nuon? Bygga vapenfabrik i Saudiarabien? Ge kronprinsessan en platt-tv?
Allt tyder på att Reinfeldt har förbrukat väljarnas förtroende. Stefan Löfven har sex avgörande veckor framför sig där han slutgiltigt måste bevisa för väljarna att han är redo att axla uppdraget.
=======================
Mer att läsa:
”Humlan som flyger. Berättelsen om Stefan Löfven” av Lena Hennel och Lova Olsson (Norstedts)
”Lärdomar. Personliga och politiska” av Ingvar Carlsson i samarbete med Stina Jofs (Norstedts)
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
