Feminismen har inte slagit igenom

De politiska förslagen under rubriken jämställdhet är som att partierna har tagit fram rester ur frysen och försökt piffa upp dem med en kvist basilika.

Ni har säkert hört det presenteras ungefär så här. Feministiskt initiativs framgångar i EU-parlamentsvalet och höga medlemsantal har gjort att feminism och jämställdhet har blivit viktiga frågor inför valet i höst.

Att Feministiskt initiativ gör stora framgångar är odiskutabelt. Vad som däremot går att diskutera är om feminismen slagit igenom i andra partiers politik? Senast jag kollade räckte det nämligen inte att använda sig av orden ”feminism” eller ”jämställdhet” i kampanjmaterial för att det också ska innebära att människor och samhället i realiteten befrias från föreställningar om kön och dess högst påtagliga konsekvenser.

Konsekvenser som går att mäta i till exempel våld och en långt ifrån rättvis eller schysst arbetsmarknad.

Snarare är de politiska förslagen under rubriken jämställdhet som att några av riksdagspartierna har tagit fram rester ur frysen och försökt piffa upp dem med en kvist basilika.

Rätt till heltid bestämde sig Socialdemokraternas kongress för redan 2001. Föräldraförsäkringen (gäsp) har diskuterats längre än partier försökt överträffa varandra med lägga olika livspussel. Dagens system med två månader som är reserverade för respektive förälder infördes för tolv år sedan.

Att som Folkpartiet och S föreslå ytterligare en reserverad månad är, rent statistiskt, att anpassa sig efter hur uttaget ser ut i dag när män tar ut 25 procent av föräldrapenningen. Att tredela skulle förmodligen innebära en förändring – men det är fortfarande rätt långt ifrån hur jag uppfattar begreppet ”dela”.

Varannan herrarnas-kampanjen för näringslivets toppskikt innebär fortfarande att det viftas med ”hot” om kvotering i bolagsstyrelser. Näringslivspamparna måste darra…

I stort sett är det samma frågor som i valrörelsen 2006, som då var ungefär desamma som i valet 2002. För att tillfredsställa dem som efterfrågar feministisk politik krävs mer handlingskraft och högre ambitioner än så.

Däremot saknas det inte problem kopplade till ojämställdhet att ta tag i. Som vanligt finns det utöver viktiga principer om rättvisa stora värden kopplat med jämställdhet och kvinnors villkor. Något som i dagsläget är mer än tydligt när det gäller arbetsvillkor – i kvinnodominerade sektorer i allmänhet och i välfärden i synnerhet. Win-win för partier som vill locka feminister och bygga ett gott samhälle alltså.

”Svenska löner ska gälla för alla i Sverige – rösta för rättvisa villkor och fler jobb” stod det på Socialdemokraternas valaffischer i EU-parlamentsvalet. Utmärkt, bara att fylla på med hur. För kravet på rättvisa villkor gäller väl även i kvinnodominerade sektorer och kvinnor ingår väl i alla?

Arbetarkvinnornas arbetsvillkor är särskilt dåliga. Var fjärde arbetarkvinna har en tidsbegränsad anställning. Hur ska arbetsgivare förhindras från att utnyttja människor med tillfälliga anställningar?

Över hälften av arbetarkvinnorna arbetar deltid. Hur vill partierna komma åt arbetsgivare som inte erbjuder heltider? Hur ska arbetsvillkoren för till exempel vårdbiträden förbättras så att folk orkar arbeta heltid?

Och vad är budskapet till sjuksköterskorna, barnmorskorna och socialarbetarna som under de senaste åren har protesterat mot orimliga arbetsvillkor som går ut över patienter, gravida kvinnor och samhällets mest utsatta? Hur ska lönerna höjas och arbetsbördan minska?

Att satsa på arbetsvillkoren inom offentlig sektor är också att satsa på kvalitet. Något som också är akut och som vid sidan av upprepade vårdskandaler får som konsekvens att allt fler kvinnor arbetar deltid för att hinna ta hand om gamla och sjuka föräldrar.

Om en mindre än en månad är det val. Än är inte hoppet ute för en feministisk valrörelse med fokus på jämlikhet.