I dag publicerade eurokraternas och finansens husorgan, Financial Times, en rätt uppseendeväckande ledartext. Tidningen skriver:
“Endast den dumdristige avfärdar en rörelse som speglar ilska och frustration, uttryckt av vanliga medborgare, från alla samhällsskikt, över hela världen… ..Krav på en mer rättvis fördelning av rikedom kan inte ignoreras. Framtiden för den amerikanska drömmen står på spel.”
I korthet: Financial Times ställer sig på samma sida som occupy-rörelsen, och undrar vart de partier som borde vilja fånga upp samhällets strömningar, har tagit vägen.
Tidningen medger visserligen att occupy-rörelsen ibland har långt till konkretion. Men pekar ändå på att ett uppror mot den totala handfallenhet inför finanskrisen, som det amerikanska etablissemanget visat på, inte är mer än rimligt.
”Den amerikanska drömmen”, som enligt Financial Times nu alltså är hotad, är ett av västvärldens mer idealistiska samhällskontrakt. Kärnan i kontraktet lyder som följer: Den som arbetar flitigt, enträget och rättfärdigt, kan lyfta sig ur fattigdom. Alla har potential att försörja en familj, bo i ett hus, köra en bil. Drömmen om ett bättre liv, med högre inkomster, kan förverkligas.
Huruvida det är ett samhällskontrakt som fungerar ska här låtas vara osagt, det är nämligen inte poängen. Det intressanta med den amerikanska drömmen är att den är en av huvudpelarna som håller upp acceptansen för den rådande ordningen i det amerikanska samhället. Om drömmen dör, utan att ersättas av något annat, finns det anledning till oro.
”De dystra ekonomiska utsikternas återkomst [till den amerikanska ekonomin], har förstärkt intrycket av att den politiska klassen är irrelevant, eller än värre, i hasorna på kapitalintressen, på bekostnad av sina åtaganden till allmänheten”, skriver Financial Times.
Det är hårda ord från en tidning som oftast aktar sig för att gå till överdrift. Sannolikt har artikelförfattaren euroländernas stapplande försök att hantera de europeiska kriserna, i åtanke. I veckan är nya strejker i Grekland att vänta. Och inget talar för att protesterna mot de nedskärningspaket, som döms ut av allt fler kommentatorer som tillväxthämmande, kommer att minska.
På söndag samlas EU:s ledare till ännu ett (uppskjutet) krismöte. Att enas om lösningar har hittills visat sig vara svårt. Det lär bli ännu svårare att i nästa steg enas med väljarna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
