Socialdemokraterna för en befriande retorik om unga, men riskerar en hård dom om de inte kan uppfylla sina stora skolsatsningar.
Äntligen kom Socialdemokraternas valmanifest. Vi hade fått vänta. Det är i dag mindre än två veckor kvar till valdagen och förtidsröstningen har redan börjat.
Både alliansen och Socialdemokraterna har uppenbart lurpassat på varandra. De verkar båda ha dragit sig in i det längsta för att presentera sina valmanifest – något som gett en möjlighet för båda parter att göra utspel så gott som varje dag om än det ena och än det andra.
Mycket var redan tidigare bekant i båda dessa manifest. Men lika viktigt som att få en påminnelse om vad som redan är sagt är den ton som nu sätts när helheten presenteras.
Det var inte utan att man kände igen god och gammal S-retorik på presskonferensen. Stefan Löfven pratade med inlevelse om hur något håller på att gå sönder i Sverige. Och ”högerregeringen” nämndes med avsky i rösten.
Flirtandet med Folkpartiet och Centerpartiet kändes långt borta. Nu klumpades de istället ihop med moderater och kristdemokrater.
Det var också uppenbart att den paternalistiska ton som Socialdemokraterna använt om och till de arbetslösa ungdomarna var ersatt av något nytt. Vi slapp höra att de skulle väckas sex på morgonen för att tvingas dricka svart kaffe och sedan – skjuts iväg – till jobb eller utbildning.
Nu handlade det i stället om att skapa stöd och nya vägar så att alla skulle klara gymnasiet och att man i stället för att piska skulle locka unga arbetslösa att skaffa sig en gymnasieutbildning, gärna i kombination med arbete eller praktik.
Det var befriande att slippa se Socialdemokraterna tävla i grenen ”mest hårda tag mot ungdomar”.
Det man framför allt valde att lyfta fram var skolan. Inom tio år ska Sverige ha en av de fem bästa skolorna i EU. Det är en tuff målsättning. Det finns riskmoment i denna tydliga fokusering på att förbättra skolan.
Skolproblemen handlar inte bara om brist på resurser. I själva verket har de offentliga resurserna som används till utbildning ökat. Bakgrunden till problemen är i stället den politik som förts.
Många av Jan Björklunds reformer har skapat kaos, även om några av dem också har fungerat väl. Men grunden till problemen i skolan lades tidigare. Kombinationen av kommunalisering och införandet av friskolor skapade en giftig cocktail med näst intill oöverblickbara konsekvenser.
Att försöka reda upp i detta kaos och få den svenska skolan att fungera bättre är en av politikens allra viktigaste uppgifter. Men det betyder inte att det kommer att vara enkelt.
I dag band sig Socialdemokraterna ännu tajtare till masten när det gäller ambitionen att förbättra skolan. Framgången för en socialdemokratisk regering kommer mätas på basis av detta. Mer pengar kommer inte lösa alla problem – även om det fanns outtömliga resurser.
Socialdemokraterna kommer behöva visa en stor handlingskraft när det gäller skolfrågorna – både inom regeringen och utanför, i relation till kommuner, friskolekoncerner, lärarfacken och andra riksdagspartier. Om Socialdemokraterna inte mäktar med detta kommer domen från väljarna bli hård.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
