Valrörelsens eget ”chicken race” är avslutat. Alliansen presenterade sitt valmanifest i går, S svarade i dag. Eric Sundström analyserar hur manifesten påverkar valrörelsen.
Alliansens pressträff och valmanifest underströk att regeringen Reinfeldt har förvandlats till regeringen Seinfeld – tv-serien med tre män och en kvinna som snackade runt och handlade om ingenting.
Det mesta som behövs i en valrörelse saknades: en större tanke, en vilja till förändring, en nyhet som understryker färdriktningen (läs Dagens Arenas ledare om valmanifestet här).
På pressträffen på Grillska gymnasiet tillämpade socialdemokraternas så kallade ”fantastiska fyra” – Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Carin Jämtin och Mikael Damberg – i stället politikens mest klassiska upplägg. Du börjar med igenkänning och problembeskrivning: Sverige är ett fantastiskt land men någonting har gått sönder, sa Löfven inledningsvis.
Därefter fortsätter du med din grundläggande värdering (ökad jämlikhet) som även vägleder dina förslag till reformer (satsningar på jobb, skola, välfärd).
Här var namnet på valmanifestet intressant: ”Kära framtid”. Och på första sidan står det att valmanifestet är riktat ”till alla”. Symboliken är tydlig och ska dra tanken till två positiva delar av socialdemokratins framgångsrika historia: Det framtidsinriktade partiet som tidigt började rikta sig till fler väljare än bara arbetarklassen.
De fyra S-företrädarna redovisade därefter valmanifestets viktigaste förslag, som redan hade portionerats ut till den församlade skaran journalister tidigare under valrörelsen. Fast till skillnad från alliansen hade S sparat åtminstone en nyhet: Barnbidraget (och studiebidraget för gymnasister) ska höjas med 100 kronor i månaden och underhållsbidraget med 50 kronor redan från årsskiftet.
När du har bekräftat problembeskrivningen, bemött den med din värdering, presenterat vad du därför vill göra så återstår bara en sak: Berätta om alternativet.
Löfven avslutade därför pressträffen med att påpeka hur Reinfeldt under gårdagen lovade att det nu är slut på skattesänkningar. Vilket Reinfeldt också gjorde i valet 2010 – ett löfte som självfallet bröts.
Och där fick Löfven sin kontrast: Antingen så rättar vi till problemen längs den väg vi fyra har redovisat, eller så får Reinfeldt fortsätta. Då vet vi att fler skattesänkningar väntar runt hörnet.
Den som nogsamt har följt Löfven sedan han blev partiledare kunde konstatera att den ursprungliga strategin har fullföljts ända till valmanifestets presentation. Se först till att återfå förtroendet för S vad gäller ekonomiskt ansvarstagande och regeringsduglighet.
Lägg till en kappa som kretsar kring bilden av ett ”framtidsparti”. Släpp aldrig taget kring dina tre viktigaste frågor: Jobb, utbildning, välfärd.
Strategin har å ena sidan gett en stark bottenplatta. Å andra sidan har S svårt att lyfta över 32 procent i mätningarna.
Tre faktorer är sannolikt avgörande om S ska lyfta ytterligare, vilket lär vara nödvändigt om de rödgröna ska vinna 175 riksdagsmandat och nå egen majoritet.
För det första måste Stefan Löfven framstå som en ännu mer självskriven statsministerkandidat i de kommande debatterna. Gårdagens insats i Aftonbladets partiledardebatt var ett viktigt steg framåt. Men även hans minst sagt fascinerande livshistoria är en tillgång och det är utmärkt att S äntligen framhåller den mer tydligt (se YouTube-klipp nedan).
För det andra måste ett regeringsskifte framstå som ännu mer alarmerande viktigt. Känslan av the need for change ska inte underskattas när ett val ska vinnas. Kanske finns det ett intressant anslag i tilltalet ”kära framtid” och i den nya valfilmen med en grupp barn som springer mot framtiden – och symboliskt hjälper varandra när de faller (se YouTube-klipp nedan).
För det tredje: Om de två första faktorerna börjar ramla på plats kan den spelteoretiska diskussion som har präglat valrörelsen hittills få en för S gynnsam vändning. För vad är egentligen alternativet till att ge Löfven ett starkt mandat? Vad händer om FI får 3,5 procent och de rödgröna bara blir lite större än alliansen? Vilket inflytande kan SD få senare under mandatperioden om en svag Löfvenregering motarbetas av Reinfeldt – som ju har utlovat sabotage och den brända jordens taktik?
Kanske är alternativet Löfven eller kaos – för att anspela på en klassisk dansk S-valaffisch (se nedan).
Ett tips är därför att spana efter dessa tre faktorerna i den debattintensiva valspurt som nu väntar. De kan mycket väl avgöra om S glider i mål som knapp segrare, eller verkligen vinner valet.
Valfilmen om personen Stefan Löfven
Originalet (valfilmen om personen Bill Clinton)
Valfilmen ”Kära framtid”
Valaffischen ”Stauning eller kaos” från 1935
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
