Regeringen har sagt att skattebetalarna inte ska rädda svenska banker. Men enligt Riksrevisionen håller det på att hända.
När finanskrisen var ett faktum i slutet av oktober 2008 beslutade riksdagen att staten ska kunna ge stödlån till krisande banker och andra finansiella institut. Syftet var att göra det möjligt för staten att agera mot så kallade ”systemstörande effekter”. Det vill säga, rädda det finansiella systemet från kollaps – hindra ett nytt Lehman Brothers.
Stabilitetsfonden
För att finansiera statens kostnader vid en sådan händelse inrättades en stabilitetsfond, som direkt gavs ett startkapital på 15 miljarder kronor. Tanken var att stabilitetsfonden på sikt skulle kunna svälja de kostnader som kan uppstå vid en betydande bankkris.
Regeringen har vid upprepade tillfällen sagt att stabilitetsfonden huvudsakligen ska finansieras av finansmarknadens aktörer. Banker ska betala för att rädda banker, är devisen som gäller.
En finurlig papperskonstruktion
Stabilitetsfondens utformning har nu granskats av Riksrevisionen, som menar att startkapitalet på 15 miljarder inte alls är att beteckna som ett tillskott. Det var bara en finurlig papperskonstruktion.
Det ser ut som om 15 miljarder har tillförts, vilket har gjort att bankernas andel av kostnaden för stabilitetsfonden minskat med samma summa – 15 miljarder.
Trots att pengarna aldrig har funnits där.
– När staten har tagit upp de här 15 miljarderna, har man bokföringsmässigt placerat om tillgångar, men de är indirekt fiktiva. Skulle man behöva betala ut pengar från stabilitetsfonden, då måste staten låna pengar, säger Jan Landahl, riksrevisor.
Alltså: Bankerna har fått en kraftig rabatt, och stabilitetsfonden kommer att belasta statsbudgeten om den används. Tvärtemot devisen om att banker räddar banker. Det beror på att stabilitetsfonden inte är en ”fond” i vanlig bemärkelse.
– Det är inte en fond, utan ett räntebärande konto hos Riksgäldskontoret. När bankerna betalar in avgifter går medlen in i statsbudgeten, säger Jan Landahl.
Det betyder att när banker ska räddas, då hämtas medlen ur samma statsbudget.
Enligt Riksrevisionen kommer skattebetalarna som det ser ut nu att stå för över hälften av stabilitetsfondens storlek, när den växt färdigt.
– Vår rekommendation är att regeringen prövar de 15 miljarderna som utgjorde grundplåten, och tittar på huruvida de kanske borde återföras till staten, säger Jan Landahl.
Turbulens eller ignorans?
Finansmarknadsminister Peter Norman (M) har via sin pressekreterare kommenterat Riksrevisionens rapport. Enligt Norman fanns det 2008, under den turbulens som rådde, behov att snabbt ge stabilitetsfonden ”muskler”.
När fonden nått sitt storleksmål på 2,5 procent av bruttonationalprodukten, bedömer Norman att regeringen har utrymme att fundera på om staten ska plocka ut de pengar som initialt sattes in i fonden, eftersom bankernas inbetalningar fortsätter.
Alldeles oavsett är Riksrevisionen tydlig med vad som borde vara nästa steg – en stabiliseringsfond finansierad enbart av de som räddas av den. Ingen annan.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
