Med SD i riksdagen hittade FI sin ideologiska roll som motvikt till den rasistiske mannen. Läs ett utdrag från Magasinet Arena.
Artikeln är ett utdrag. Magasinet Arena kan köpas på Pressbyrån eller via Qiozk och Paperton.
Simrishamn är en av de kommuner vars invånare gör störst rutavdrag. 2013 hade kommunen inte några utlandsfödda barn folkbokförda hos sig. Här har det feministiska initiativet haft fyra mandat i fyra år och genomfört både folkbildningsinitiativ och aktioner, som att öppna ett eget mobilt bibliotek när en filial skulle läggas ner. Andra politiker ger de nya politikerna blandade recensioner.
– Feministiskt initiativ för ofta en ideologisk diskussion på typ FN-nivå även i praktiska kommunala spörsmål, säger Christer Grankvist som företräder Socialdemokraterna i kommunen.
I flyktingfrågor, som den hans partikamrater i andra Skånekommuner driver, med önskemål om ett temporärt tak för flyktingmottagandet, tycker han att Fi alltid är tydligt ideologiska för öppna gränser. I andra frågor kan han inte alltid identifiera partiets ideologiska linje.
– När Gudrun Schyman satt i kommunen för VPK var hon en mycket tydlig vänsterpolitiker. Efter Fi:s grundande är det inte alltid tydligt om de ska rösta med högern eller med oss.
Den nyligen pensionerade kulturchefen Gunilla Janlert minns framför allt strider som inte fick effekt.
– Nu känner jag att mitt blodtryck går upp, säger hon första gången jag nämner Fi:s arbete med att ta fram statistik i kommunen.
Janlert menar att Fi:s närvaro i Simrishamn framför allt märktes i de många kraven på tjänstemän att redovisa könsuppdelad statistik.
– Jag har jobbat med kulturfrågor och behöver inte räkna för att veta att medelålders kvinnor dominerar bland de som tar del av kultur. Jag upplevde att Fi:s medlemmar tryckte på att ta fram könsuppdelad statistik men sedan inte visste hur vi skulle gå vidare med den.
– Ett vanligt arbetssätt för Fi i kulturnämnden var att försöka ställa jämställdhetskrav på föreningar genom att kommunen skulle vägra dem bidrag om de inte förändrades. Men de flesta till exempel idrottsföreningar får ett så mycket viktigare stöd från centralt håll att kommunbidrag ändå inte spelade så stor roll för dem, säger Janlert.
Julia Falkman i Fi håller inte med om att de inte åstadkommit ett förändrat Simrishamn.
– Tvärtemot vad Gunilla Janlert säger så påpekade vi just när vi till sist fick könsuppdelad statistik för biblioteken att det inte räckte med att bara konstatera hur siffrorna såg ut, utan att det krävdes en analys av varför de ser ut som de gör. Antingen skulle vi försöka förändra siffrorna, eller se dem som viktig information just när budgeten ska sättas, för att se hur vi fördelar kommunens resurser jämställt.
Julia Falkman har sammanställt en rapport om hur Fi arbetat på Österlen och betonar att aktivistiskt och parlamentariskt arbete samspelat. Under de fyra år som Feministiskt initiativ har suttit i fullmäktige här har de lagt åtta motioner.
Två av de antagna handlar om att få in könsuppdelad statistik. Dels fattade kommunen ett beslut om att ge könsstatistik en central roll i utvecklingen av ett regionalt program för att ta fram nya bostäder och dels ska könsuppdelad statistik utgöra underlag för hur kultur- och fritidsnämndens resurser fördelas. Till det har Fi bland annat tagit fram statistik på att kvinnor lånar mer böcker än män och använt det som argument vid en nedläggning av en biblioteksfilial. Filialen lades ner ändå.
Partiet möter generellt mer gnäll lokalt än nationellt. I Umeå bokar övriga partier långt i förväg upp talarplatsen på Rådhustorget alla dagar fram till valet och ser till att Fi inte får taltid. På Malmönivå tar vänsterföreträdare ideologiska strider med Fi:s kommunala namn. Men på nationell nivå verkar det för den rödgröna oppositionen vara livsviktigt att få med sig Fi.
Kivik. Tapetserarverkstäder, butiker för glasblåsarkonst, öppna landskap. De lokala Österlenpolitikernas jargong om sin glamourösa ledare är varm och sarkastisk på samma gång.
– Gudrun sitter och solar, ropar regionkandidaten Margarethe Müntzing till sin hårt arbetande kollega Inga Dahlati.
– Jaha, och jag har bakat 1 200 bullar, svarar Inga Dahlati trött.
De är båda funktionärer för Fi:s närvaro på det välbesökta sommartivolit Kiviks marknad. Kanelbullarna är gratis. Dörrarna står vidöppna i den Kivikvilla Inga Dahlati lånat av en närstående och besökare går hela tiden in och ut för att låna toaletten.
– Jag är Fi:are för att det är det enda man kan rösta på här nere, säger hon.
Banktjänstekvinnan Dahlati upplever att för många makthavare känner varandra över ängarna. Den lokala bak som väl satt sig på en förtroendestol sitter gärna kvar för evigt. De inflyttade feministerna står emot dem. Ingrid Dahlati var moderat förut. Hon gick med i Fi efter en ”Fika med Fi” där Fi Österlens ledamöter presenterat sig och gjort ett personligt intryck.
– De är inga bönder och fabriksarbetare direkt, säger Inga Dahlati.
– De är allihopa välutbildade. De är starka kvinnor.
I Sankt Olofs kommun har Dahlati varit med och slagits för skolpolitiken. Margarethe Müntzing, som i sin ungdom var syndikalist, sitter i socialnämnden i Simrishamn för Fi. Hennes kommunpolitiska tänkande är sprunget ur aktivism. Efter att ha sett brister i Simrishamn som vikarie på ett vårdboende tog hon strid mot kommunens socialnämnd. Ett halvt liv senare sitter hon själv i nämnden.
Müntzing visar mig runt bland Kiviks kullar och det välbesökta ståndet där en stor skara Fi-kandidater pratar med så många förbipasserande de hinner. Den yngsta representanten är bara sjutton år men står på regionslistan ändå. Ålder är en av de diskrimineringsgrunder Fi vill lagstifta mot.
Att vara politiker i parlamentariska institutioner är en annan sak än att vara fri aktivist. I den traditionella politiken möter man förr eller senare den realpolitiska verkligheten.
I mitten av juli säger S&D-gruppen och Gianni Pittella att de ännu inte bestämt sig. Kommer de stötta den föreslagna kristdemokraten från Luxemburg – Jean-Claude Juncker – som EU-ordförande eller inte? Jag mejlar med Soraya Post för att bestämma en intervjutid i Bryssel. Vem kommer hon att rösta på? Post är redan på plats, trots att arbetet officiellt knappt kommit i gång ännu och fullständig bemanning ännu inte är löst från partiets sida. Vi bestämmer att träffas veckan därpå.
Samma dag som jag varit i det rosa ståndet på Kiviks marknad har ett intensivt nyhetsdygn utspelat sig. Soraya Post har gjort sitt första EU-drag: hon har röstat ja till Jean-Claude Juncker. Det följs av ett personligt Faceboookinlägg, en slags ursäkt. Soraya Post skriver att bly fästs vid hennes själ, att ”inför Juncker är vi som sitter i opposition alla tiggare för dagen”. Förlåtstatusen för att hon har stöttat honom är lång och formaterad som en kulturtext.
Två timmar senare är tonen på Facebook annorlunda. Soraya Post uppdaterar igen. Nu är hon plötsligt ”glad över dagens vinster” som hon säger sig ha förhandlat fram och som inte skulle ha skett utan henne. Det handlar om eftergifter som Juncker har lovat att ge dem innan de röstade. Tonen är näst intill identisk med tonen i det pressmeddelande som S&D-gruppens ledare Gianni Pittella skickar ut samma dag. Där slås fast att gruppen fått gehör för flera viktiga krav på solidaritet. Pittella skriver dock inte, som Soraya Post, att just svenska Fi är att tacka.
De svenska socialdemokraterna avstod från att rösta på Juncker, och lade ner sina röster.
Jag får inget svar på mina mejl till Soraya Post längre. Plötsligt har jag inte alls, som avtalat, något möte med henne i Bryssel nästa vecka och mina mejl verkar studsa in i en vägg.
Den här sommaren bryter ännu ett krig ut i luften över Gazaremsan. Nu behövs inga dagböcker på Facebook efter att Soraya Post har röstat, Feministiskt initiativ sköter talet åt henne på den egna rosa webbsidan och de skriver: ”ett ’tyst EU’ försvårar fredsprocessen”. För att förhindra tystnad, alltså att ett samlat EU alls inte uttalade sig, röstade Soraya Post ja till en resolution som Fi egentligen inte håller med om. Ett krav på stopp för raketerna från Gaza uttalas från EU. Krav på ett stopp för Israels militära aktiviteter kommer först i ett senare skede.
”Det råder ingen tvekan om var Feministiskt initiativ står” skriver Fi vidare om Gazafrågan och länkar till ett tidigare inlägg på den egna sidan där de fördömt Israels agerande.
På webben kan aktivisterna tala, men i EU:s korridorer krävs politikern som inser att man måste kompromissa och förhandla.
….
SD har placerat sig längst ut på den värdekonservativa skalan, och Fi såg att det fanns en roll att spela i den andra änden.
De två nya motpolerna har hjälpt till att ersätta höger–vänster-skalan, som var en självklar utgångspunkt för all politik när Feministiskt initiativ grundades.
– Jag minns inte exakt hur diskussionerna gick då. En del tyckte att ”vi är ju vänster, då ska vi säga att vi är vänster”. Det som det råder en bred konsensus om i dag är att höger–vänster inte räcker, säger Gudrun Schyman.
Upplever du att den samstämmigheten finns i opinionen i stort också, utanför Fi?
– Ja. Det här har att göra med att frågeställningarna i samhället har förändrats av SD:s inträde i politiken. Jag har alltid varit av den uppfattningen att andra strukturer är lika viktiga som klass.
Inom partiet är det en konsensus som har vuxit fram. Det går inte att säga att vi fattade ett beslut om att föra vår politik så utan det är mer av en insikt.
Att byta ut höger–vänster mot värdekonservatism–antidiskrimineringsarbete har återideologiserat samhällsdebatten. Men i Feministiskt Initiativs kamp betonas kunskap mer än frågan om makt.
– Väldigt många av våra förslag handlar om utbildning. Det är insatser som inte handlar om att tillsätta resurser utan att tillsätta kunskap. I flera delar av samhällslivet. I beslutsfattande instanser. I grundskolan. I flera stora yrkesgrupper, säger Gudrun Schyman.
Gäller det alla akademiska vetenskaper? Ska medicinsk forskning också få mer inflytande?
– Nej. Vi talar om kunskaper om de strukturer som begränsar och styr våra liv.
Det skulle väl gå att argumentera för att till exempel filosofin handlar om det som genomsyrar människan och därför ska läras ut på arbetsplatser? Hur avgränsas det vilka akademiska områden som är grundläggande?
– Vi talar om att lära ut normkritik.
Har det funnits någon aktivism som varit stark bland Fi-anhängare som inte passat in och därför valts bort?
– Vi rymmer många olika aktivismer. Den antirasistiska rörelsen. Den sexualpolitiska rörelsen. Gamla och nya fredsrörelsen. I takt med att vi fyllt på med medlemmar har kunskaperna ökat. Man tar till sig och läser på.
– Djurrätt var en fråga som kom in ganska sent. Där fanns en tvekan. Passar djurens underordning verkligen in i den maktanalys vi gör? Men ju mer vi läste på om forskning kring djur synliggjordes bland annat husdjurs roll vid mäns våld mot kvinnor. Det finns flera paralleller.
Finns det en prioriteringsordning för grupperna ni vill satsa på?
– Titta ut. Här finns gott om plats och resurser. Det är som att ställa en fråga om jämställdheten gått för långt, som att det skulle kunna ske. Vad är det för frågeställning? Det är intellektuell kollaps.
…
2014 kan feminismen lanseras som en ideologi som täcker in allt. Fi:s kompass är det intersektionella perspektivet, som går ut på att väga samman alla viktiga perspektiv som i ett prisma. Julia Bahners område är ett tydligt exempel. Hon ser till att funktionsaspekten nämns eller skrivs till i viktiga dokument och skrivelser så att politiken hela tiden adresserar alla grupper som Fi tycker är utsatta.
– Det finns en ny generation funktionshindrade som har vuxit upp i ett samhälle med LSS-insatser och där det är en rättighet och de vet om att de har andra möjligheter i livet och ska kunna ta för sig. Samtidigt som de sett många inskränkningar i rättigheten till personlig assistans och vet att de kan protestera, säger hon.
Om funktionalitetsfrågor inte nämns i ett anförande Fi håller, säger du till då?
– Så är det nog för alla. Vi trycker på för grupperna inom de områden vi kan bäst. Men det finns också en generell medvetenhet i partiet om att vi ska vara i framkant med sådant här. En medvetenhet som vi inte tycker finns i andra partier.
Fi vill att all politik ses ur marginaliserade gruppers ögon. Det är det som är breddningen av feminismen. Som exempel nämner Julia Bahner hur försvarspolitiken kan ses ur funktionshindrades perspektiv.
– För några veckor sedan blev en rehabiliteringsklinik i Syrien förstörd. Kliniken kanske var de kringboendes enda chans till rehabilitering. Då förstör det för grupper som redan är marginaliserade.
Att argumentera mot inbördeskrig med argument om funktionshindrades mänskliga rättigheter är logiskt med antidiskrimineringen som grund. Jag antar att det någonstans också är att verkligen ha lyckats upphäva höger-vänster-skalan. Bahner ser däremot utgångspunkten i en grupps lidande som en väg till att se någonting större.
– Jag hade en debatt med en folkpartist, Maria Johansson, som själv är funktionshindrad och vill driva funktionalitetsfrågor. Då kontrade jag ”hur går det ihop med att ditt parti vill gå med i Nato?”. Jag fick inget svar. Hon kanske inte hade tänkt så långt.
Funktionalitetspolitiken är ett relativt nytt tillägg hos Fi. I vilken ordning har grupperna lagts till i Fi:s paraply?
– Oftast tillkommer grupper genom att vi får nya medlemmar med nya kunskapsområden. Om någonting är aktuellt, passar in i det vi redan driver och vi känner att vi måste reagera så lägger vi till det i vårt program.
Kan grupper ställas mot varandra? Om till exempel ett asylboende, ett gruppboende och en kvinnojour tävlar om samma finansiering, vad går före?
– Då kan man till exempel titta på vem som senast fick pengar. Olika grupper inom de funktionshindrade krockar ibland också. Trottoarkanter är bra för blinda men dåliga för människor som sitter i rullstol.
Hur gör partiet då? Behövs det utvecklas en ny sorts trottoar?
– Det är ju målet. Men man får vara pragmatisk på vägen dit.
Clashar olika gruppers intressen inom Fi?
– Det kom upp en diskussion som tidningen Feministiskt Perspektiv höll i om ifall djuren kan vara en intersektionell grupp. Där reagerade antirasisterna på hur djurrättsfeminister skrev att djuren har samma ställning nu som svarta människor en gång haft.
Kändes det som en nödvändig diskussion eller kändes den bisarr?
– Det var bra att vi hade diskussionen, annars skulle den ändå ha kommit upp senare.
Andra svenska partier tilltalar ofta de som befinner sig i tillfälliga situationer, som långtidsarbetslösa eller småföretagare. Ni vänder er till medfödda tillstånd. Det ger en så annorlunda valrörelse.
– Jag har inte tänkt på det så riktigt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.