Sveriges radios granskningar av skolan visar att ojämlikheten ökar. Om kommersiella skolor alls ska få finnas borde därför belöningssystemen ändras. Och Skolverkets socioekonomiska utvärderingssystem Salsa borde användas till rättvis resursfördelning.
Sveriges radios programserie om den svenska skolan har den senaste veckan uppmärksammat många missförhållanden. Resultaten försämras. Var tredje 20-åring har inte behörighet till högskolan och var fjärde saknar fullständiga gymnasiebetyg. Anmälningar om att elever inte får tillräckligt stöd har ökat med en fjärdedel.
Utbildningsministern skyller skolans misslyckande på elevernas “skoltrötthet” och svarar med sorteringsskola. De som är “skoltrötta” eller “lär med händerna” för att tala med Maud Olofsson, behöver ju inte kunna läsa så bra.
Men det intressantaste med Sveriges radios granskning är att den aktualiserar de stora och ökande skillnaderna mellan skolorna. Skillnader som skrämt slag på föräldrarna och gjort skolvalet till en djungel. Det gäller att ha stenkoll på skolans “rykte”.
För att kunna utvärdera skolor trots ojämlikheten har Skolverket utvecklat det socioekonomiska jämförelsesystemet Salsa. Det är ett utmärkt verktyg. Problemet är bara att man använt det fel. I stället för att bedöma resultat borde man uppmanat kommunerna att omfördela resurser i enlighet med Salsa. Från starkare skolor till svagare. Med målet att alla skolor ska nå samma resultat. Om de inte når samma resultat så vet man i princip att man omfördelat för lite.
Visst sker sådan omfördelning i dag. Men mycket olika i olika kommuner. Och inte tillräckligt. Men i likhet med Stockholms kommun finns det nog fler kommuner som nu äntligen insett att omfördelningen kraftigt måste öka.
Olika skolor bidrar på olika sätt till de ökande skillnaderna. De ideella, icke-vinstsyftande, friskolorna lockar höginkomsttagares barn och ger bra betyg. De har ökat ojämlikheten, men också öppnat upp för olika pedagogiker och tillfört skolan värde. De kommersiella skolorna tycks locka barn till föräldrar med inkomster strax över genomsnittet. Utbildningen är snarlik de kommunala skolornas, lärartätheten är lägre och resultaten på gymnasiet tycks sämre än för jämförbara elever på kommunala gymnasier. Om de ideella friskolorna bildade ett A-lag så riskerar nu de kommersiella skolorna att bilda ett C-lag.
Kunskapsskolan i Uppsala lockade till exempel nyligen med att man höjt sina betyg mest i Uppsala kommun med hjälp av “kvalitetsarbete”, vilket Uppsala nya tidning rapporterade om. Problemet vara bara det som UNT lät bli att berätta. Att skolan inte höjt resultaten på de nationella proven i matematik lika mycket som betygshöjningarna antydde. Betygsinflation kallas det.
Ett system för att locka många elever till skolor som gör allt för att spara kostnader är helt enkelt inte smart. Om kommersiella skolor alls ska finnas måste incitamentssystemen ändras. Men det är svårt att se att dessa skolor alls skulle ha något existensberättigande.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
