”Ja tack, jag kan ta lite, jag får dricka två glas i veckan.”
Vi har vänner över, som nyligen fått barn. Min bekant ammar. Eftersom vi inte känner varandra så väl vågar jag inte fråga om hon skämtar när hon säger att hon bara får dricka två glas vin i veckan. Sedan inser jag att det är Livsmedelsverkets råd hon refererar till. 1–2 glas vin, 1–2 gånger i veckan. Varför de har valt just den gränsen är oklart. Liksom varför det riktar sig bara till kvinnor som ammar – och inte till alla som har med små barn att göra. Som deras pappor.
Fram till år 2008 angav Livsmedelsverket nolltolerans för alkohol i samband med amning. Detta trots att bröstmjölk, efter det att mamman har druckit två glas vin, inte kommer upp i mer än 0,5 promille. Ungefär samma nivå som juice, eller filmjölk.
En annan kompis, som precis fått barn, säger att hon är tveksam till att ta ett glas till lunchen, trots att hon skulle vilja. Hon är osäker på hur hon kommer att bli bemött. Blickarna faller olika på kvinnor och män i offentligheten. Amningsrådet är inte i första hand medicinskt, utan moraliskt. Skötsamhetsidealen omfattar alla kvinnor, men de skärps när det kommer till moderskap. Handlingsutrymmet krymper. Handen ska användas till att gunga vaggan.
När lattemammor i början av 2000-talet tog plats på stan med barnvagnar och lattemuggar provocerade de. Lattemammorna kallades lata och egoistiska och fick höra att det bästa för små barn är att stanna hemma, i stillhet. När svenska män några år senare följde i samma mönster var reaktionen motsatt. Det halvstatliga turismföretaget Visit Sweden skryter i dag om jämställda svenska män i allmänhet och ”the so-called lattepappa or ’latte dad’” (trendig, urban, surdegsbakande) i synnerhet.
Kaffe och vin är två skilda ting. Men kritiken har samma klangbotten. Det handlar inte om att kvinnor skulle bli redlösa och oförmögna att ta hand om sitt barn, det är en helt annan diskussion. Utan om att en ammande kvinna som tar ett eftermiddagsglas agerar utifrån egoistiska intressen. Och därtill gör något som sticker ut i ett land där kvinnors relation till alkohol länge har skuldbelagts på ett helt annat sätt än mäns.
Under motboksåren, från 1920-talet till 1955, tilläts kvinnor bara dricka hälften så mycket som män på krogen. När det gällde att köpa hem sprit var fördelningen ännu mer skev. Det synsättet lever kvar.
Alkoholforskare har påpekat det orimliga i att lägga bördan på modern, när det är män som har de största problemen med alkohol. Och som ställer till med mest problem till följd av sitt drickande. Utifrån barnens bästa borde mer kraft läggas på pappor och deras beteende, och betydligt mindre på att diskutera hur många centiliter vin en ammande kvinna kan dricka i veckan.
Av Jenny Damberg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
