En återkommande tes om socialdemokraternas jobbtoppmöte igår är att det är väl ingen större skillnad på vad Sahlin säger och vad den borgerliga regeringen säger.
Men Lena Mellin i Aftonbladet, SVTs Agenda, P1 Morgon och ett antal andra som drivit den linjen är alldeles för ytliga. Visst. Vad alla kan se är att socialdemokraterna kallar sin ungdomssatsning till någonting annat, än vad de borgerliga döpt sin egen satsning på unga jobb för. Men det är yta. Vi kan inte ha en politisk journalistik som bara förmår beskriva de ompaketeringar, som då och då måste ske. Det finns faktiskt ett innehåll också. Här är skillnaderna:
1. Socialdemokraterna tror på människan, där de borgerliga har en i grunden mer pessimistisk människosyn, vill piska in människor i låglönejobb, genom lägre a-kassa och högre avgift.
2. Socialdemokraterna tror inte att det räcker med arbetsmarknadspolitik, dvs att öka utbudet av arbetskraft, som ju är finansminister Anders Borgs sterila nationalekonomiskt-teoretiska återvändsgränd. Man måste också stimulera efterfrågan på nya jobb genom forskning, utveckling, investeringar, kort sagt någon slags näringspolitik. Istället för att skvätta ut gigantiska skattesänkningar till de rika, i hopp om att något ska sippra ner också till "dom därnere".
3. De borgerliga har rustat ner arbetsmarknadsutbildning och vuxenstudier, där socialdemokraterna säger att mer utbildning är chansen till utveckling och hyggliga reallöner också om 10-15 år. Gammalmodigt? Men det funkar ju.
4. Att socialdemokraterna vill ge företagarna någon slags trygghet liknande det som löntagarna har är självklart kan man tycka, även om de borgerliga är ointresserade. För om företagarna betalar till ett system som ger också dem mer av trygghet, kanske de vill försvara den generella välfärdens princip.
Det finns alltså rejäla skillnader mellan Sahlin och Reinfeldt. Det kan en blind höna se, men inte Lena Mellin. Det hindrar ändå inte att jobbtoppmötet också lämnar ett antal frågor obesvarade. Om de arbetslösa flyttar i tabellerna och blir enmansföretagare, försörjningsföretagare, inte blir det särskilt många nya jobb av det? Och kan inte löntagarnas egna miljarder i AP-fonder och andra system användas bättre än idag för att skapa en framtid för Sverige?
Frågor, idel frågor. Ändå blir man lite glad. För det som skedde igår kändes som ett kliv på vägen för att hitta en annan politik.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
