Industrifacken och arbetsgivarna har fortfarande helt olika syn på ekonomin. Nya förhandlingar väntar, men ute i landet rustas det för konflikt.
Det kom inte som någon överraskning att fackförbunden IF Metall, Livsmedelsarbetarförbundet, Unionen, GS och Sveriges Ingenjörer i går sa nej till medlarnas slutbud. Facken inom industrin har krävt 3,7 procent över 12 månader. Slutbudet ligger på 2,4 procent, omräknat till samma tidsperiod.
Från och med midnatt, natten till i dag, upphörde fredsplikten. Stridsåtgärder från fackens sida, där övertidsblockader eller strejk ingår, ligger nu på bordet. Men varför menar facken att just 3,7 procent är en rimlig nivå?
Argumentationen från facken grundar sig i att de svenska företagen går väldigt bra. Börsbolagens omsättning är, enligt en rapport från Unionen, nu tillbaka på samma nivåer som innan finanskrisen 2008–2009. Unionen menar dessutom att finansmarknaden räknar med en ökande omsättning och god lönsamhet även under kommande år.
Arbetsgivarna å sin sida hävdar, med hänvisning till bland andra Konjunkturinstitutet, att turbulensen i de europeiska ekonomierna gör att framtiden är mycket osäker för svenska företag. Enligt arbetsgivarna ligger slutbudet i linje med avtal som tecknades 1998, 2001 och 2004.
Vad arbetsgivarna menar är att det i och med sjunkande efterfrågan från Europa, som är Sveriges i särklass största exportområde, finns inget utrymme för löneökningar i den storlek facken kräver. Snarare är slutbudet ”högt”, menar arbetsgivarna.
– Det här har ju följt med hela vägen i förhandlingarna, att vi inte delar världsbild, säger Tommy Andersson, avtalssekreterare på GS.
– Vi analyserar både de publika siffrorna från Statistiska centralbyrån och Konjunkturinstitutet, men även egna siffror. Det vi ser är att produktiviteten är hög och lönsamheten god, inom industrin.
Tommy Andersson menar att förhandlingarna och avtalen inte ska utgå från spekulationer och kortsiktiga analyser.
– Så har man inte gjort tidigare. Vi ser en finansiell oro, men vi ser inte att det skulle dra ner svensk industri så mycket som arbetsgivarna vill få det till. De lönekrav vi ställer är väl avvägda.
Nu väntar nya förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Under dagen har parterna suttit ned med medlarna (de opartiska ordförandena) och i morgon tar nya partsgemensamma överläggningar vid. Skillnaden mot tidigare förhandlingar är att alla parter sätter sig tillsammans, uppdelade på avtalsområden.
– Men samtidigt förbereder vi oss ute i organisationen på att det kan bli konflikt. Det har ju inte hänt särskilt mycket de senaste veckorna, säger Tommy Andersson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
