Resurserna till vården, skolan och omsorgen är i dag högre än någonsin. Det menar Mikael Witterblad och Johan Fall från Svenskt Näringsliv.
Resurserna till vården, skolan och omsorgen har ökat under 2000-talet och är i dag högre än någonsin. Detta gäller när hänsyn tas till pris- och löneutvecklingen, när man ser till resursernas andel av BNP och när man mäter per vårdkontakt, elev eller omsorgsbrukare.
Det är otvetydiga fakta som vi presenterat och som baseras på offentlig statistik från bl.a. SCB, Skolverket och Socialstyrelsen. Annelie Nordström, fackförbundet Kommunal hävdar dock motsatsen (Dagens Arena 141002).
Den huvudsakliga poängen som Nordström försöker ta hem är att välfärdssektorn skulle ha ”färre tjänster”. Om detta kan sägas åtminstone tre saker:
1) Det relevanta för att öka resurserna till vård, skola och omsorg är att ekonomin växer, inte att kommunanställda uppgår till en viss andel av de sysselsatta. Med det senare resonemanget skulle ett stort bortfall av privata jobb kunna tolkas som önskvärt eftersom detta skulle höja de offentliga jobbens andel.
2) Förändrade arbetsmetoder och ny teknik inom exempelvis sjukvården är i grunden positivt. Istället för att göra medel (antalet sysselsatta) till mål bör fokus vara på att skapa värde för elever, patienter och brukare. Undersökningar visar att medborgarna generellt sett är väldigt nöjda med den välfärd som levereras.
3) Även om vi bortser från de två första punkterna kan vi konstatera att påståendet om att det idag skulle vara färre tjänster i välfärden dessutom inte stämmer. De utförda timmarna är det som räknas för brukarna. Från 1990-talet fram till idag har de kommunalt skattefinansierade timmarna ökat, både i absoluta tal och som andel i ekonomin (!). Det beror i grunden på ökade resurser samt på att var och en i genomsnitt jobbar fler timmar än tidigare, bl.a. till följd av minskad sjukfrånvaro. Detta är i sig rimligen positivt.
Visst finns problem i enskildheter. Sådana ska naturligtvis tas på allvar. Vi understryker gärna vad vi tidigare i debatten framhållit, nämligen att resurserna måste användas till rätt saker och på rätt sätt. Förändringar av arbetssätt måste uppmuntras, inte bekämpas. Men samtidigt måste utgångspunkten för diskussionen om skatter och välfärd utgå från fakta när det gäller helheten.
I förlängningen av den kritik av skattesänkningar som Nordström framför ligger en förhoppning om höjda skatter. En Sifoundersökning från i somras visade att svenska folket anser att skattehöjningar vore det minst effektiva sättet att förbättra vården, skolan och omsorgen.
Mest effektivt anser svenska folket att det vore om resurserna används effektivare. Det är angeläget att påminna om att kvantitet och ekonomiska resurser inte är detsamma som kvalitet. Så länge vi inte gör rätt saker gynnas inte patienter, elever och brukare av att vi ökar resurserna.
En växande ekonomi är dock den mest grundläggande förutsättningen för att få det bättre på de flesta områden, även när det gäller vården, skolan och omsorgen. Detta är vad vi behöver för att få en bättre diskussion om, inte invändningar mot ostridiga fakta.
Mikael Witterblad, välfärdsexpert Svenskt Näringsliv
Johan Fall, skatteexpert Svenskt Näringsliv
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
