Kan en katastrof ge ett land goodwill? Ja, om man ska tro vad rapporteringen från Kina säger. Jordbävningen för två veckor sedan lämnade efter sig minst 80 000 döda samt miljontals hemlösa och förtvivlade människor. Nu berömmer FN-chefen Ban Ki Moon Kina.

Det är inget nytt att påstå att naturkatastrofer av det slag som
cyklonen i Burma och jordbävningen i Kina kan ge nya perspektiv på livet. Precis som tsunamin gjorde med svenskar julhelgen 2004. Den kollektiva smärtan när tusentals människor rycks från livet och det förfärliga i att ens barns skola eller huset man bor i skulle kunna förvandlas till en gravplats kan slå en med oanad kraft.

Att naturkatastrofer inte går att stoppa är en otäck insikt. Men allt
som händer sekunderna efter jorden har slutat skaka, vattenmassorna
har lugnat sig och blåsten avtagit, det är politik. Vi vet att människor dör just nu i Burma på grund av militärdiktaturen. Världen och de internationella samfunden ber om att få släppas in i landet med hjälpinsatser. Det enda burmesiska militärdiktaturen tänker på är isolering men motvilligt går de till slut med på att släppa in internationell hjälp. Då är det tacksamt att jämföra Burma med Kina.

Kinas premiärminister, Wen Jiabao, skyndade sig snabbt till de jordbävningsdrabbade områdena. Där sa han att "nu ska armén, partiet och folket enas". Och vips skickades 100 000 soldater som röjde och hjälpte skadade. Soldaterna hade vita munsskyddar och det hela blev en, om man så vill, ny bild av Kina. Genast blev det svårt att hålla mer än en boll i luften. Om ett lands regering kan ta ansvar för en naturkatastrof, kan den regeringen vara så illa då. Eller?

Allt fler röster höjs som säger att Kina aldrig någonsin varit så öppet som nu. Naturligtvis är mera öppenhet bra. Men samtidigt som kapitalismen härjar fritt i Kina och landet leder någon sorts lista över lyxkonsumtion är de politiska fångarna många och ruttnar i fängelserna. Fortfarande är Tibet ockuperat. Fortfarande finns det varken åsikts- eller religionsfrihet. Fortfarande är Kina en enpartidiktatur. Den här gången passade det det kinesiska kommunistpartiet med "öppenhet" efter jordbävningen. I slutändan är det ju partiet som bestämmer. Det tar emot, men: kunde en jordbävning kommit lägligare?

Kinas så kallade öppenhet, det vill säga att medier och internationell hjälp har släppts in i landet samt de snabba räddningsinsatserna har fått kritiken mot Kina-OS att falla i glömska.

Vem minns var OS-facklan finns nu?