Hur statusfyllt är det egentligen att bli bedömd av dina elevers föräldrar?
När MP:s Gustav Fridolin nu tar över skolpolitiken ska lärarna ges tid att vara lärare. Lärarnas administrativa börda ska minska, som det hette i regeringsförklaringen.
Redan den förra regeringen var inne på att ta bort administration som den själv skapat. I floran av allt fler betygssteg i allt lägre åldrar och nationella prov var det de individuella utvecklingsplanerna som skulle ryka, eller åtminstone bli färre.
Plötsligt hade alla glömt varför man skapat dessa mätstationer. Det verkade nästan som att mätmetoderna skapats av pedagogiska skäl. Som att mätningarna i sig blivit en del i kampen mot fallande kunskaper.
Men betyg har aldrig varit pedagogiska instrument. Betyg är ett sätt att sålla. De brukade vara universitetens sätt att sålla elever. I dag är de även föräldrarnas sätt att sålla skolor. Mätmetoderna exploderade inte i antal på grund av pedagogernas nycker, utan av det behov som uppstod när skolutbildning förvandlades till en marknad.
Som kund på skolmarknaden är förälderns roll inte längre att övervaka barnens läxläsning, utan att bedöma lärarnas arbete. Hens ”medborgerliga” plikt är att välja bort skolor med svaga elever och hoppas att innerstadsskolorna ska leverera bättre kunskaper eller betyg.
Då krävs bred och kontinuerlig information om samspelet lärare-elev. Läraren ska leverera ständiga betyg. Pressen är stor att dokumentera varje steg för att hålla ryggen fri om föräldrarna får för sig att överklaga. Och du ska ge bra betyg så att skolan kan rekrytera nya elever.
Folkpartiledaren Jan Björklund, som just avgått som utbildningsminister, brukade tala om lärarnas status. I statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring talades det i stället om läraryrkets attraktivitet. Sällan talas det om makt. Men makten på skolmarknaden har flyttat från lärarna till föräldrarna. För kunden har alltid rätt.
Höjda löner och mer vidareutbildning är säkert trevligt. Men Fridolin och Löfven kommer inte runt att en viktig del av läraryrkets attraktivitet beror på om skolan ska fortsätta vara en marknad där kunden bestämmer.
Där läraren har att hantera de elever och föräldrar som anser att just deras skola inte är fin nog, utan står i begrepp att välja bort läraren och klasskamraterna. Där nyexade lärare inte väljer ett jobb som lärare i ”den svenska skolan” utan mellan en bekväm tillvaro i en innerstadsskola eller en utmanande erfarenhet i en förortsskola.
Professorn och idéhistorikern Sverker Sörlin har i Magasinet Arena karakteriserat Jan Björklunds tid som skolminister som en tid då skolan frånkopplades sin relation till det omgivande samhället. Allt som skedde syftade till ordning och reda inom skolans fyra väggar: fler betyg, nya läroplaner, förstelärare och kepsen av.
Aldrig lyftes perspektivet till att se skolans roll i förhållande till det omgivande samhället. Men reformer inom skolan är ofta symptom på omgivande institutioner: valfrihet, skolpeng, kommunstyre.
Gör inte samma misstag, Gustav Fridolin. Börja till exempel med att utreda det fria skolvalets effekter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
