Ombuden på LO-kongressen reste sig spontant upp och sjöng Internationalen efter att ha ställt sig bakom förslaget om löntagarfonder. Året var 1976. 32 år senare är LO hårt pressat av medlemstapp och lider svår brist på självförtroende. Samtidigt är det rimligt att ha rätt proportioner.
LO upprätthåller fortfarande en organisationsgrad som facket på kontinenten inte ens kan drömma om. Men medlemsminskningen är ändå oroande. Erfarenheter från länder som Australien och Nya Zeeland har visat att starka fackliga organisationer snabbt kan tappa mark om de institutionella förutsättningarna ändras. Den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik har slagit särskilt hårt mot LO.Men större samhällsförändringar ligger mellan 1976 års och 2008 års LO-kongresser.
Arbetsgivarna har övergivit de gamla centraliserade samarbetsformerna. Globaliseringen har lett till en maktförskjutning som missgynnat nationella politiker och fackliga organisationer. EU-domstolens utslag i Viking Line- och Laval-målen visar att den fria rörligheten kommer före fackliga rättigheter i EU.
Fackföreningsrörelsen kommer inom överskådlig tid att tvingas hantera den globala ekonomins nya utmaningar. Vilka bland annat skapar en negativ lönepress. De fackliga organisationerna riskerar att förlora inflytande inom flera sektorer på arbetsmarknaden. Även om LO skulle lyckas åstadkomma ett nytt acceptabelt huvudavtal med Svenskt Näringsliv kommer denna nya globala front att vara en stridszon inom överskådlig tid. Nationsgränserna blir allt mer illusoriska. LOs alltför legalistiska attityd till de papperslösa vittnar om en kluven hållning till de nya fackliga utmaningarna. Eller "gamla". För att värva, samla och stödja de oorganiserade är ju en grundläggande facklig uppgift.
LO befinner sig i ett opinionsmässigt prekärt underläge, jagas från höger och vänster i medierna och behandlas allt som oftast som ett särintresse. Orsakerna bakom detta är komplexa. En organisation som är trängd tenderar ofta att retirera till kärnfrågorna. Och föreställningen om den fackliga lönekartellen är förstås grundvalen för medlemskapets värde.
Men facket är också en idéburen folkrörelse som drivs av en inre ideologisk kompass och föreställningen om ett allmänintresse samt vad som är bra för samhället. Omvittnat är att den fackliga skolningen monterats ner och idédebatten lagts på is. LO skulle vidare tjäna på att upprätta en "armbågslucka" till socialdemokraterna och i flera frågor driva det fackliga perspektivet i samhällsdebatten av egen kraft och med egen röst.
Kanske skulle Wanja Lundby-Wedin studera hur arbetsgivarparten bröt sitt underläge efter 1976 års LO-kongress. Svaret var idé- och opinionsbildning.
Än så länge sjungs Internationalen emellertid med mindre svung än för 32 år sen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
