Tandlösa argument mot främlingsfientlighet

Det finns en fara med de, till synes effektiva, argument som inte bemöter främlingsfientlighet i sak utan vädjar till väljaren att prioritera andra frågor.

Hur har det senaste decenniets framgångar för främlingsfientliga partier i Europa påverkat människors inställning till invandring? Det är temat för en välgjord studie som i veckan publicerades av Delegationen för migrationsstudier (DELMI). Andrea Bohman och Mikael Hjelm har undersökt hur radikala högerpartier påverkat attityder till invandring i sexton europeiska länder mellan 2002 och 2012.

De har kollat om högerradikala partier varit representerade i parlamenten, hur många platser de har haft, och försökt mäta hur nationalistiska de högerradikala partierna har varit i sin retorik. Sedan har de jämfört med data över attityder till invandring från den Europeiska socialundersökningen (European Social Survey).

Forskarnas slutsats är att främlingsfientliga partier inte verkar ha haft någon påverkan på nivåerna av främlingsfientlighet. I många länder har attityderna till invandring blivit mer positiva, trots att radikala högerpartier har haft stora valframgångar med ett främlingsfientligt budskap. I andra länder har främlingsfientligheten ökat, utan att radikala högerpartier lyckats omsätta det i valframgångar.

Det är en avgörande insikt att det är skillnad mellan människors attityder och partiers förmåga att mobilisera stöd för en politik som motsvarar dessa attityder. Paradoxalt nog kan människors allmänna inställning till invandring och invandrare bli mer positiv, samtidigt som stödet för främlingsfientliga partier växer. Marie Demker argumenterar övertygande för att detta är den utveckling som vi ser i Sverige. Under det senaste decenniet har främlingsfientligheten minskat. Samtidigt har Sverigedemokraterna som bekant fördubblat sitt röstetal i varje val.

Att Sverigedemokraterna ökar sin närvaro i våra folkvalda församlingar har till stor del att göra med att de har blivit skickligare på att mobilisera den främlingsfientliga opinion som fortfarande finns kvar.

Främlingsfientligheten minskar, och lite tyder på att främlingsfientliga partiers valframgångar kan hota den trenden. Allt frid och fröjd? Nej, skriver Andrea Bohman och Mikael Hjelm, ”en sådan tolkning är inte bara problematiska utan direkt felaktig”.

Främlingsfientliga partiers närvaro kan till exempel påverka hur viktiga invandringsfrågorna blir i människors ögon. SD:s ständiga tjat om invandringen gör att invandringspolitiken framstår som mer avgörande för människors plånbok och vardag än den faktiskt är.

Hur människor rangordnar olika frågor kan vara helt avgörande. Minst två tredjedelar av svenska folket vill stoppa vinster i välfärden. Men bara drygt sex procent tycker att den frågan är så viktig att de vill rösta på Vänsterpartiet som hårdast drivit frågan om vinstförbud. Utmaningen för alla politiska partier är dubbel: det gäller att långsiktigt förändra människors attityder, och samtidigt påverka väljarnas rangordning av politiska frågor.

I den här valrörelsen är vi många som gjort erfarenheten att det effektivaste argumentet i en diskussion med någon som tänker rösta på SD, är att SD är ett löntagarfientligt högerparti, och att en röst på Jimmie Åkesson är en röst på Reinfeldt. Det argumentet bemöter inte främlingsfientligheten i sak, utan vädjar till den potentiella SD-väljaren att prioritera andra frågor. Faran är att främlingsfientligheten ligger kvar och pyr, redo att bli flamma upp och mobiliseras i nästa val.