De två Sverigesomalier som suttit häktade sedan i februari, misstänkta för terroristbrott släpptes i onsdags på fri fot. Det kanske blir åtal efter sommaren, kanske inte.
Om det inte blir åtal är det därför att åklagaren inte kunnat bevisa att pengarna, som Sverigesomalierna skickat hem, verkligen i slutändan gått till terroristverksamhet. Ändå har de suttit häktade i tre månader. Vad detta visar är det vanskliga för en rättsstat att låta sig dopas av andrahandsinformationer från amerikansk säkerhetstjänst.
Thomas Olsson, en av de misstänktas försvarsadvokater, hoppas att det faktiskt blir ett åtal, så att alla kan få se hur svag bevisningen är.
Erfarenheten talar för att han kan ha rätt. Både i USA och i Storbritannien har prövning i civil domstol i nio fall av tio friat personer som anklagats för terrorbrott.
Utan att förringa terrorismen, är det uppenbart att de som sysslar med sådana frågor dagligdags riskerar att drabbas av tunnelseende: de tenderar att sortera bort det, som talar för någonting annat än terrorism.
"Kriget mot terrorismen" visar hur sårbart vårt inre försvar för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter är. Vi tror att vi lever i ett rationellt och upplyst samhälle, men kollektiva psykoser är vanliga.
En annan kollektiv psykos var ubåtshysterin i Sverige under några år på 80-talet. Sovjetiska u-båtar fanns överallt, radio och TV direktsände från Hårsfjärden, och Sverige lade in en osannolikt hård protest till ryssarna.
Men det som då såg ut att vara hugget i sten har nu blivit till grus. Somliga misstänkta ljud var minkar, annat var en taxibåts propeller. Och Uppdrag granskning i SVT kunde i veckan avslöja att Försvarets Forskningsinstitut anser att ett av de viktigaste "ljudbevisen" sannolikt kom från en Nato-ubåt.
Samma mekanismer som när det gäller terrorismen tycks ha gällt här. Bakom hemligstämpelns skydd har det, som inte stött huvudtesen om sovjetiska ubåtar, sorterats bort.
Marinspektör Anders Grestad hävdade i Uppdrag Granskning att "försvarsmakten behöver inte gräva i det som hände för 25 år sedan". Säg inte det. Det handlar ju ytterst om marinens heder. En försvarsmakt som manipulerar sanningen och som vi därmed inte kan lita på, hotar demokratin.
Precis som med terrorismen gällde under ubåtspsykosen regeln: De som inte är med oss, är emot oss. Så borde inte marinen åtminstone be dem om ursäkt, som grovt mobbades för att de tvivlade, t ex kommendörkapten Karl Andersson och journalisten Ingemar Myhrberg?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
