– Vad kommer kvinnor att göra när de blir fria? Denna fråga ställde Virginia Woolf  i Ett eget rum 1929 och hennes nutida feministkollega Naomi Wolf menar att svaret stavas Sex and the City.

Alltså något i stil med:

– När kvinnor blir fria kommer de bo på Manhattan, köpa dyra skor, knulla med män, men egentligen älska sina väninnor mest.

I veckan har Sex and the City Sverigepremiär. Filmen är baserad på den ofantligt populära TV-serien med samma namn och hysterin kring Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha tycks inte veta några gränser.

Feministisk? Postfeministisk? Antifeministisk? Alla har en åsikt, men framförallt: alla tittar.

Serien har sedan den lanserades 1997 förskjutit gränserna för hur kvinnor pratar om sex. Däremot är Sex and the City inte, vilket ibland påstås, en kommersiell fortsättning på sjuttiotalets sexuella revolution. Tvärtom.

I TV-serien är det ofta oklart vad som egentligen är skillnaden mellan shopping och dejting. Skor och män är utbytbara, det är vänskapen mellan de fyra kvinnorna som är på riktigt och hela sagan utspelar sig mot bakgrund av vad Susan Faludi beskrivit som den stora förändringen av amerikanskt manlighetsideal. Manlighet mäts inte längre efter hur väl en man kan ta hand om en kvinna, utan i hur många kvinnor han kan sätta på utan att behöva ta några konsekvenser.

I Sex and the City pratas det hela tiden om sex, men det handlar aldrig om sex. Det handlar alltid om heterosexuell kärlek. Till och med för Samantha (den mest bekymmerslöst promiskuösa) är sex utan känslor ett val gjort mot bakgrund av att män är idioter:

– Women are for friendship, men are for fucking.

Kvinnorna i Sex and the City klagar ena stunden över att män är okänsliga idioter för att i nästa stund uppmuntra varandra till att imitera precis sådana okänsliga idioter. Kvinnan är accepterad antingen när hon kompletterar rådande manlighetsideal, eller när hon beter sig som rådande manlighetsideal. Aldrig i egenskap av sig själv.

Resultatet blir att när det dyker upp män som inte är okänsliga idioter är Carrie, Miranda, Samantha och Charlotte alltför cyniska för att våga lite på dem. Seriens avslutande parlycka uppnås när kvinnorna var och en på sitt sätt släpper den cynism gällande heterosexuell kärlek som varit seriens nav.

 Filmens trailer visar hur Mr Big köper en lägenhet till Carrie:

– Welcome home baby, säger han och inte ett öga är torrt.

Sex and the City är med andra ord en ganska traditionell kärlekssaga och kanske är det i den här bemärkelsen som fenomenet trotsallt svarar på Virginia Woolfs undran:

-Vad kommer kvinnor att göra när de blir fria?

– De kommer att vilja ha allt: karriären, vännerna, barnen, orgasmerna och Mr Big.