Runtomkring i världen är det kravaller på gatorna. Bönder, som är förbannade på priset på diesel, eller fattiga, som är ursinniga över de stigande matpriserna, bl.a. sedan åkermark exploaterats för kött- eller etanolproduktion.
Överallt står politiker av alla sorters partifärg helt handfallna inför det som nu sker trots att det är lätt att inse att den bristande beredskapen beror på att politikerna, likt strutsarna, stoppat huvudet i sanden. Ska de nu – när de hastigt tittar upp ur sanden – föreslå populistiska skattelättnader och därmed sabba allt vad långsiktig klimatpolitik heter?
Det får inte bli med klimatpolitiken som kolingen sa om tandborsten – ett njutningsmedel för överklassen – utan bördorna måste bäras rättvist. Men även det obetydliga, som regeringen Reinfeldt gjort i klimatpolitiken, är anpassat efter de bättre ställda. Det är inte de fattiga som har råd att köpa ny bil och därmed casha hem miljöbilspremien. De rika i stan kan lättare klara höjda bensinpriser än småfolket på landet, med sina törstiga gamla Volvos.
Men med de dramatiska oljeprishöjningarna har högerregeringens minimalistiska klimatpolitik nått vägs ände. Det framgick när statsministern nyligen förklarade att det inte blir några nya höjningar av bensinskatten.
Det är ju ett trubbigt instrument att främja det goda med lägre skatt, men ha högre skatt på det man vill få bort. Möjligen kan det fungera om politiken bara vill vara en retuschering i marginalen på en i övrigt hedonistisk livsstil. Men det duger inte om vi verkligen vill ändra ett energislösande samhälle i grunden.
Egentligen skulle man redan nu börja planera för något slags ransoneringssystem av bensin och diesel. Men politikerna vågar inte ens säga ordet, för då får de arga bilägare i luren eller på mailen. Fast fördelen med ransoneringskuponger eller ett elektroniskt kort är att det blir rättvisare mellan rika och fattiga, och att individen tvingas välja. Ska jag spara tio kuponger till de viktiga resorna till eller från sommarstugan? Eller ska jag slösa bort allt på onödiga lördagsresor till köphallen, istället för att cykla till närbutiken?
Kristdemokraternas miljöpolitiska arbetsgrupp som nyligen kom med sin rapport hör till de få som vågat tänka tanken att varje medborgare skulle kunna få en egen klimatcheck. Heder åt Anders Wijkman! Han är lång, men ingen struts. Wijkman är en av de få som insett att han inte är vald för att smeka opinionen medhårs, utan för att få människor att börja tänka.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
