Efter att Håkan Juholt i helgen, med omedelbar verkan, lämnade posten som partiordförande för Socialdemokraterna, har socialdemokrater börjat tala med varandra om ett “förlorat år”. Problemen som diskuterades när Mona Sahlin i november 2010 aviserade sin avgång, kvarstår.
För den som är intresserad av vad den debatten handlar om, kan vi rekommendera omläsning av ett par debattartiklar som publicerades på Dagens Arena, under vinjetten “eftervalsdebatt”, efter riksdagsvalet i september 2010:
Marika Lindgren Åsbrink: “S upplevs inte som relevanta”
Den gamla socialdemokratin byggde på ett industrisamhälle med begränsade inslag av globalisering. Därför fungerade den allt sämre, ju mer globaliseringen växte. Samhällsproblemen vi står inför i dag är delvis nya. Inom socialdemokratin har det har länge funnits en vilsenhet, kombinerat med ett allt sämre självförtroende, kring hur dessa nya problem ska hanteras.
Lena Sommestad: “S har hamnat i en intellektuell kris”
Problemet för dagens partiledning är att 1990-talets arbetssätt och idéer har förblivit en given referensram, trots att kunskapsläge, politisk debatt och samhällsekonomiska villkor har förändrats radikalt sedan dess. Finanskrisen har skapat en ny ekonomisk-politisk karta – men målet för Socialdemokraternas ekonomiska politik förblir detsamma som på 1990-talet: en budget i balans. Avregleringen av svensk infrastruktur är på väg mot vägs ände – men Socialdemokraterna saknar en tydlig, alternativ position.
Mikael Feldbaum: “Spretiga förslag fällde S”
Den enda satsningen för att direkt öka antalet tjänster i privat sektor var alltså en riktad skattesänkning mot ungas arbetsgivare. För att riktigt pränta in hur viktiga skattesänkningar var för jobbskapande, ville S subventionera rika människors badrumsrenoveringar och restaurangbesök, men absolut inte deras städning. Snacka om att köpa motståndarens lösningar. S var i själva verket överens med M om att sänkta skatter skapar jobb men ville bara ha lite mindre sänkta skatter. Som lök på laxen gick den största utgiftsposten i budgeten till en skattesänkning åt pensionärerna.
Johannes Åsberg: “Politikens horisont har krympt till en mandatperiod”
Ett område, som jag personligen intresserat mig för, är stadspolitiken. Hur vi bygger våra städer har en direkt påverkan på avgörande samhälleliga problem som bostadsbrist, segregation och miljöförstöring. Ändå har det inte gjorts mer än tafatta försök att formulera nya, socialdemokratiska visioner om hur vi ska planera framtidens städer, när vi nu till slut tvingas lämna rekordårens ohållbara dröm om det utspridda bilsamhället bakom oss.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
